Tjocka gamla hjältar

Surmulenhet kulminerade igår på grund av ytterligare motgångar men sedan gjorde humöret en svag vändning uppåt och nu ligger den mest där och vinglar utan att veta var den ska ta vägen. Jag tänkte koncentrera mig på att överleva, rent psykiskt, och fysiskt såklart, men det tror jag nog jag klarar.

Nu orkar jag dock inte sitta och gnälla, istället ska jag berätta vad jag gör uppe. Jag fastnade helt enkelt, och på teve är det något mysko teveprogram om lastbilschaufförer som kör över någon form av riskabla isar varje år. De får det nästan att verka som lastbilarna an gå genom isen när som helst och chaufförerna är någon form av hjältar som dessutom tävlar om vem som kan frakta mest varje vinter.

Jag tittar för mycket på teve, eller inte, för tittar man på detta (de flesta av chauförrerna är dessutom tjocka gamla gubbar) måste man ändå vara lite deperat.

Pip på er! :-)


Dagens citat:

Jenny:
"Gråt inte över spilld pojkvän."

Surmulenhet

Jag har varit lite surmulen hela kvällen faktiskt, jag känner mest av allt från att rymma från allt. Jag orkar helt enkelt inte med den här sortens press.

Tror det handlar om att ha isländarna så nära inpå 24 timmar om dygnet, om projektarbetet som vi arbetar på tillsammans med finländarna och projektplanen som måste blir klar. Men mest av allt är det nog om en social press, att vara tillsammans med alla dessa människor som jag nog aldrig kunnat vara mig själv med hursomhelst, men så har jag aldrig direkt känt mig så omtyckt i detta sällskap heller. Fast det är lite orättvist av mig, för jag har heller direkt ansträngt mig för att uppnå motsatsen. Nu måste jag dessutom gå på deras fest på fredag. Alla från projektet kommer vara där, de och 20 stycken av Blondies "närmaste vänner". Det äger dessutom rum i Hargshamn, en stad i min kommun, som jag dock aldrig ens besökt förut.

Jag överdriver antagligen för tillfället, för jag känner mig lite gnällig, lite känslig. Och när Pipen redan är känslig vill hon ha fristad och utrymme, inte press. Det är faktiskt lite facinerande dock, ju mer jag tänker på detta, ju mer känner jag den där pressen jag pratar om rent fysiskt, som ett tryck nästan.

Jag vill rymma , jag vill att någon ska lyssna, förstå och hålla om mig, eller i alla fall vill jag bara få vara ensam. Och nej, det är inte bara som ni tror, det låter ungefär som jag vill vara en femåring, men å andra sidan så har femåingar inte särskilt mycket de måste göra, så kanske är det inte helt fel.

Något som är speciellt, och faktiskt riktigt bra med idag är jag har varit tillsammans med A i exakt två månader, och jag hoppas på många flera älskling.

Pip på er! :-)


Dagens citat:

Teverelam för värktabletter:
"Bli gravid och slipp mensvärken!"


Inu Yasha

Islänningarna har varit här större delen av dagen så nu orkar jag inte skriva om dem också, jag tycker dock nästan bra om dem. Gunnhildur gick och la sig klockan sex och Bjarki klockan sju, så jag fick min egen tid, även om jag inte gjorde något nyttigt av den.

Vad jag ville skriva om var serien Inu Yasha, vilket är en riktigt asmysig serie som går både att skratta och gråta till. Ska dra handlingen snabbt, mest för att jag tycker det är kul. Doc har jag aldrig ens sett namnen i skrift, så jag kan omöjligen stava dem rätt. Tagomei är en vanlig tonåring i Japan, tills hon ramlar ner i en brunn och kommer till ett medeltida Japan. Av olyckshändelse frigör hon halvdemonen Inu Yasha, något som endast prästinnan Kikyo (som fängslade honom eftersom hon trodde att han förrått henne) borde kunna göra, och hon har varit död i 50 år. Hennes lilla syster lever dock fortfarande och är övertygad om att Kikyos själ har återfötts i Tagomeis kropp. Tagomei lyckas binda Inu Yasha, som egentligen är väldigt självisk till sig med ett halsband (och med det menar jag att varje gång hon säger "sit boy" dunsar han ner i marken) och tillsammans försöker de leta upp skärvorna efter en magisk juvel (vars namn jag inte ens orkar försöka stava). En juvel Kikyo var beskyddare av, men som råkar slpittras i en massa skärvor som sprids ut över landet.

Det är jätte mysigt, Inu Yasha är sååå arrogant och egoistisk, och vägrar erkänna att han tycker om eller någonsin blir orolig för Tagomei, men ändå är det så uppebart, och han blir så svartsjuk när det kommer in en annan ung man i bilden. Sen har vi ju hela grejen med att han älskade Kikyo, men HAN tror att Kikyo förrådde honom. Med sig på resan har dom annat en liten loppa som rådger dem och varelse som liknar... mest av allt en irriterande fluffig snorunge.

Hubble har för övrigt fått en bebis, de är så söta där de sitter och sover i varsin liten säng.

Pip på er! :-)


Dagens citat:

Mamma:
"Det ser ut som en sådan där gurksnopp med godishallon..."
Jag: "Vaddå snopp?! Dom där är tänkt att föreställa en kaktur ju, varför tror du man sätter dom i en kruka?"
Mamma: "På min tid kallade vi det snopp..."


Platsen de kallar hemma

Ja, precis där är jag nu, klockan två på natten och allt jag vill är att få krypa ner i sängen med min nya kudde, även om jag vet att jag måste sova ensam med den.

Ändå drar jag mig hit till bloggen, för imorgon kommer islänningarna Bjarki och Gunnhildur hit och med dem i huset räknar jag av någon anledning inte med att få en minut fri. Jag bävar lite för det, en av de få fördelarna med att komma till platsen de kallar hemma är ju att få lite tid för sig själv. Efter mycket trassel får jag i alla fall ha mitt rum för mig själv, tur det. Tror jag ska få mycket plötslig huvudvärk så kan jag stänga in mig där.

Veckan med A har varit intressant, var några dagar i Jönköping, och en kväll på en plats som hette något i stil med Hedentorp, där var det fullt av småläskiga människor. Jönköping var det mest intressanta på hela veckan, jag har lärt mig en del nya saker om min skyddsängel, hans kylskåp verar till exempel bara vara en prydnad, för inte förvarar han mat i den. Han har inte heller något emot att bada med GT i sitt badkar efter ett par shotar/öl där de sedan sitter och diskuterar livets alla aspekter. Vad jag gjorde under tiden bör inte diskuteras av hänsyn till känsliga läsare, men visste ni att tre pers får alldeles utmärkt plats i en dubbelsäng? (Nej, nu ville jag bara skrämmas, så roligt hade vi det inte, särskilt inte jag just då.)

Jag träffade Fröken Skåne i Stockholm, där jag köpte ännu ett barn till mig och A. Fröken Skåne som ville bli gudmor kallar honom det lilla äcklet, A kallar honom Squirmy, typ. Vår andra bebis Hubble mår bra han också, söt är han, men inte så bright. Han roade sig tidigare idag med att ta sats från ena sidan skärmen och sen hoppa in i andra sidan skärmen, vilket resulterade i att han ramlade omkull... det måste han fått från A. Har ja förut talat om Kim så är Hubble helt enkelt hennes son, livet går vidare.

Dags att krypa ner med min nya kudde, natti!

Pip på er! :-)


Dagens citat:

Jag:
"Din den där gröna lackskjortan skulle nog passa bra till min svarta bh..."
A: "Njeee...."
A (Efter en stunds besvärad tystnad):
"Jasså du menar på dig?! Aaaah..."

(Jag borde förstått att det var ett misstag att låta honom pröva min bh en gång i tiden)

Tre i ett

Jag har minst tre inlägg skrivna i huvudet, har bara inte orkat faktisk skriva ner dem. Det vore så mycket enklare om det gick att läsa dem direkt ur mitt huvudet, tycker ni inte?

Först och främst, alla hjärtans dag. Jag spenderade den på släktkalas och att gå på stan, ensam. Det var förkrossande mycket hjärtan och blommor överallt, och folk som bjöd på geléhjärtan, men ändå lyckades jag inte få ett enda som tröst. På skolan delade fick man också geléhjärtan i fredags, naturligtvis var det våran egen "ny generation" som delade ut, alltså den kristna skolgruppen. Tror de bara har tre medlemmar ungefär, och de gör absolut inget vettigt, FÖRUTOM att dela ut godis och bullar då och då, vilket gör att jag ändå tycker väldigt bra om dem.

Första gången tog jag bara ett litet geléhjärta, tänkte att jag kunde ta en sådan där liten påse på vägen tillbaka, men en sak ska ni vet, folk är GAMAR på våran skola. När jag kom tillbaka såg det ut såhär:





Men tänka sig, alla biblar är kvar.

Nästa sak jag vill ta upp är melodifestivalen i lördags, feel the heat! Även om jag följer skiten (som det ibland känns som) är det sällan jag hittar något som är bra, kallar man en låt bra menar man oftast "bra för att vara melodifestivalen" ungefär. Men H.E.A.T:s låt 1000 miles hade jag nog kunnat lyssna på även om den inte varit med i melodifestivalen. Och eftersom jag har en känsla av att mina få läsare är både icke-melodi-festival-intresserade och lata så begär jag inte att ni ska titta på programmet, inte ens att ni ska söka upp låten på youtube, inte ens titta på framträdandet, utan bara klicka på den lilla play-knappet nedanför och lyssna på låten. Något annat som kanske kan vara intressant är trummisens ALLT för tajta byxor, de lämnade då inte mycket till fantasin.





Tredje och sista saken, jag har hittat ett litet område i Huddiksvalls vid namn Sanna, precis som jag! Det finns till och med "Sannakiosken" och "Sannavägen". Kommer vara bortrest under lovet och sen få besök av islänningar, så blir nog inte så mycket bloggande. Tur att detta inlägg blev så långt.

Pip på er! :-)


Dagens citat:

Jag:
"Ska inte trummisen med och spela?"
Mamma (om trummisen med väldigt tajta byxor): "Nej, han ska stå kvar där med sin jävla snopp."

Lottning

Jag har tusan aldrig haft någon vidare tur i lottning, eller... har inte otur heller, för inget riktigt DÅLIGT har hänt mig pga lottning, men jag vinner då aldrig heller.

Som just nu, på journalistiken. Vi sex elever med inriktning journalistik är så otroligt mogna att varje gång någon ska prata med läraren, lottar vi i vilken ordning eftersom alla vill hinna med bussen. Trots att jag till och med var så duktig att jag gjorde lapparna och skrev på dem fick jag femman (nej, jag hade inte ens turen att vara näst sist, vi var bara fem här idag).

Resten av de mogna klasskamraterna sitter och funderar HUR det kan vara möjligt att islänningen som kommer nästa vecka kan ha så stora bröst. Journalistiklektionerna är intressanta alltså...

Mina egna islänningar som bor hos mig har inte stora bröst, de verkar bara trevliga, förutom Bjarki, han skrämmer mig. Förretsen så kan man inte hitta på ett kodnamn till Bjarki, Bjarki typ... ÄR ett kodnamn, det är så mysko i sig själv att kodnamnet aldrig kommer kunna överträffa orginalet, typ.

Nu blev den tidigare nämna mogna klasskamraten utburen ur klassrummet av sin prins, jag är avensjuk, jag vill också bli räddad.

Nu får det vara slut på detta random inlägg om ingenting.

Pip på er!


Dagens citat:

Elev (som för tillfället spelar Romeo):
"Min unghök!"

(Shakespeare i all  ära, men "älskling" räcker för mig.)

Fruktdryck: Kiwi och Päron

Jag fick en liten chock när jag såg Provivas ekologiska frukdryck, kiwi och päron i kylskåpet. Liksom... är det vara jag som tycker det verkar lite skumt? Kiwi och Päron. Ändå tyckte jag det lät ganska gott faktiskt. Så gott var det inte.

Mysko blandning helt enkelt, och färgen var nästan lite grå/gul-aktig.





Testa den som vågar.... *dramatiskt musik*

Pip på er! :-)


Dagens citat:

From Charlie the unicorn:
"Put a banana in your ear! You will never be happy if you live your life in fear!"

Tekniska mirakel

Jag har alltid varit säker, så säker, så att min älskade Jamie (min laptop) trots att han i övrigt är så underbar, inte har någon mick. Vilket ju är lite synd, då kan man inte ha sådana dära coola samtal per msn.

Idag så fick skyddsängeln för sig att "ringa upp" mig över msn, och jag tänkte: "jaja, kan ju vara kul att höra honom i alla fall", så jag sitter där, hör honom, men är övertygad om att han inte hör mig då jag sitter och förklarar hela fenomenet för min mamma som sitter brevid. Helt plötsligt så säger han "Jo, jag hör dig visst". Jag är helt övertygad om att han skämtar och säger, rakt ut i luften "Det gör du inte alls det". Så otroligt intelligent av mig.

Det visar sig att den där lilla pricken ovanför mitt tangent bord med en micksymbol, faktiskt är en mick och inte bara en flashig liten designdetalj. Så underligt.

Pip på er! :-)


Dagens citat:

Samantha från Sex in the City:
"Sweete, you can't listen to every fucking voice inside your head, you will go insane"


A shot at love with Tila Tequila

Jag som inte fallit för någon av alla dessa löjliga såpor faller för pladask för det här. Visserligen sitter jag inte klistrad varje dag kanske, men är det på teve kan jag likväl inte slita mig.
 
Det går ut på att Tila, som är bisexuell vill hitta sitt livs kärlek. Och för det första älskar jag HENNE, på något sätt lyckas hon verka uppriktig till och med i en dokusåpa. Hursomhelst så kommer x antal tjejer och killar dit, tävlar, dejtar... och så är det en massa heta hångelscener såklart. Men på något fantastiskt vis verkar detta mer äkta än annat jag sett.

Nu tänkte jag lägga ut en bild också, och det är inte mitt fel att alla helkroppsbilder på henne är porriga. Ska försöka hitta något någorlunda barnvänligt.




Titta, det gick ju! Vill man se de andra bilderna är det bara att söka på Tila Tequila på google ;-P

Pip på er! :-)


Dagens citat:

Jag:
"Hej, det är Sanna"
Telefonen: "..."
Jag: "Hallå...?"
Telefonen: "Ja... Hejsan"
Jag: "Hej"
Telefonen: "Jag ringer från boxer, ja... tevekanalen alltså."
Jag: "Ja?"
Telefonen: "Jag skulle prata med en... Anders?"
Jag: "Han är på jobbet"
Telefonen: "ok"

(Killen verkade nästan rädd för mig, och jag är artig!)

Jag kan förklara

Det här blev inte riktigt som jag tänkt mig (tanken var att jag skulle uppdatera några timmar efter mitt senaste inlägg, inte närmare en vecka), men så blev inte BodyStep:en det heller. När vi väl kom ner i lokalen så hade de redan börjat, jag lyckades inte få en sådan bra insikt i rädsla för att de skulle se mig, men det såg hemskt fullt ut. Ledaren var en sådan där riktigt hurtig människa, och ja... jag ska vara ärlig, efter att ha bytit till träningsskor så vågade vi faktiskt inte gå in. Så jag skyller på att jag skämdes för mycket just då. Fast lite roligt var det.

Bara någon dag efter det så vaknar jag och kommer knappt ur sängen, ryggen gjorde så in i helvete ont. Vad gammal man plötsligt kan bli... Dessutom hade jag en rejäl förkylning, på det hela slutade det med att jag inte kom ur soffan större delen av dagen, endast för att värma en pirog och hämta nya näsdukar.

Så blev hemma några dagar, fast i fredags var det ju dags att åka till A, mamma tyckte inte att jag skulle åka till skolan, men till A skulle jag ju såklart, så tog ett tidigare tåg istället. Dessvärre såg klasskamrater mig på bussen, och tror inte att de är fullt lika förstående. Såklart blev tåget försenat, någon luftslang som gick sönder, särkert mitt fel hursomhelst.

Väl hemma hos A kläcktes våran andra bebis, eftersom vi inte hade någon koll på könet fick det bli en "Kim", nu vet vi faktiskt att det var en flicka dock faktiskt. Hon växer och mår bra (än så länge, eftersom jag lämnade henne med A är jag glad om hon överlever en vecka). Hon börjar lika en svamp lite grann.... vet inte vem hon fått det draget ifrån (och innan någon får för sig att ringa polisen, socialen, eller FBI, det handlar faktiskt om en tamagotchi).

Btw, det där lilla bordet som finns i tågsäten? Som går att fälla ner? Det anföll mig, fick till och med blåmärken... ska anmäla SJ. Det hade inte hänt om inte för det första, spärren som håller bordet uppe inte höll fast det ordentligt, och dessutom var armarna som tänkt att hålla det uppe sönder, istället för att stanna, åkte det rakt på mina stackars händer.

Pip på er! :-)


Dagens citat:

A: "Det är lika bra att jag jobbar och du stannar hemma med barnen om vi skulle få några."
Jag: "Och det tror du? Jag sticker ner på stan och lämnar barnen hemma."
A: "Då ringer jag socialen."
Jag: "Bra, då blir vi av med dom."
 

BODYSTEP

Lev farligt, ta en risk, gå på ett träningspass. Det är dagens filosofi mina vänner.

Detta är nog bland det största som hänt mig, ikväll ska jag gå på BodyStep, en träningsform som jag TROR går ut på att du går upp och ner på en låda. Kanske låter enkelt för er, men jag har redan börjat få mardrömmar om det. Jag ser ett tjugo tal tjejer i 20-års åldern stå framför mig, alla i de senaste sportmodet (och vältränade såklart). Dessutom rör de sig som en enda enighet, medan jag snubblar över min satans låda och de bara tittar föraktfullt på mig.

Jag är i alla fall inte ensam, mitt J är med mig i denna svåra tid. Mycket svåra tid. Jag trodde åtminstone att dagens pass skulle vara för de som ville pröva på, det är vad det står på idrottshallens dumma sida, men de vad bara vissa pass, som det på fredag, men på fredag ska jag till A, så det går inte an. Så min mardröm är inte helt omöjlig, dom som kommer dit kommer faktiskt vara "stammisar". Något som dock verkar intressant är avsnittet av träningen som kallas "Party på låda", då är allt tillåtet, det är bara att festa loss på lådan!

Någon som vill hänga med och festa på min låda?

Uppdatering när jag kommer hem, nu måste jag tvätta av gympaskorna (vilka jag sist använde när jag letade gran i skogen före jul, i leran) och se om jag kan hitta ett par träningsbyxor som inte är en decimeter för små.

Pip på er!


Dagens citat:

Text i brochyr:
"Släpp loss, le och ha kul i den här låten där allt är tillåtet! Vi använder olika teman och stilar för att skapa ett party på lådan!"

RSS 2.0