"Karelska piroger (fi. karjalanpiirakka) är ett traditionellt finskt bakverk som består av ett tunt rågskal med en fyllning av risgrynsgröt. De karelska pirogerna var ursprungligen en nord- och gränskarelsk delikatess som spreds över resten av Finland i och med evakueringen av karelarna under andra världskriget. Maträtten fick samtidigt namnet "karelsk pirog". På karelska kallas rätten för bland annat piiras och sipanniekku."

- Wikipedia





Med andra ord, min middag. Visst låter det läskigt med bröd med gröt på? Och tänker jag på att det är vad det är har jag fortfarande lite svårt för det. Men om man bara äter (efter att haft på lite smält smör och salt) är det faktiskt en riktig höjdare. Även om det såklart fortfarande är onaturligt att ha gröt på bröd.

Bara så ni vet gick jag igenom en massa krångel för att skaffa en illustration åt er, eftersom det fortfarande krånglar med att ladda ner bilder. Men jag hittade till slut en väg runt det, ha! Pipens seger över datakrångel.

För övrigt tog det på grund av en massa saker, ungefär en timme och 40 min att komma hem från skolan, måste vara nytt rekord. Trots allt borde resan ta 20 min, och jag var ändå i rörelse i stort sett hela tiden.

Pip på er! :-)


Dagens citat:

Jossie (som inte röker): "JAG VILL RÖKA"

Nu verkar det alltså som det är bestämt, Pipen ska till Taizé i April. Ju mer jag tänker på det, ju mer tror jag att jag ser fram emot det faktiskt.

Känner ni inte till Taizé, googla det då. Men den korta versionen är att det är ett kloster i Frankrike som varje år bjuder in ungdomar från hela världen att bo där, delta i bön, träffa folk, och sånt. Nu är jag inte särskilt religös, men det är en underbar plats. Jag var där sommaren 07 med SMU och hade tänkt att ju kunde vara roligt att ladda upp en bild, men alla bilder från Taizé, förutom en bild jag tog på ett vattenfall med mobilen, försvann spårlöst innan jag hann ladda upp dem på datorn. Så, det får bli en google bild istället (Google for president!)

Glöm det där jag sa om Google, vet inte om det är datorns, Googles eller upphovsrättlagens fel, men av någon anledning går det inte att ladda ner bilder på ett normalt vis.





Som tur var räddade min symbiossvamp mig, och skickade en av hennes bilder. Bara för att det är jag ska ni inte heller tro att ni får en där man faktiskt ser hur det ser ut, utan ni får en bild på matkön som var bakom oss, och allra längst bort i bakgrunden är kyrkan också. Maten är dock inte en av anledningarna till att jag kom tillbaka, allt jag kan se framför mig när jag tänker på Taizé mat är en gråaktigt röra, påstådd skapad av linser. Men vita baguetter och varm choklad varje morgon uppväger det nästan (de första dagarna, innan man inser att grovt bröd och juice är GROVT underskattat).

Den här gången åker jag med A och hans törebodianer (eftersom jag är hans flickvän räknas jag tydligen också som en sådan), nackdelen är att jag antagligen inte kan klänga fast vid hans arm varje sekund som jag nog gjorde med symbiossvampen när vi åkte dit förra gången... Pipen blir antagligen tvungen att lära känna nya människor om hon ska överleva... men detta ska jag se som en utmaning! (vilket antagligen betyder att hon hittar en eller två andra personer att hänga fast vid istället.) Sova i tält ska vi göra också, myspys.

Pip på er! :-)


Dagens citat:

A: "Du kan vara en bebisfisk, för dig tuggar jag på."
Jag: "Men du äter väl inte bebisfiskar heller?"
A: "Jo, kaviar."
Jag: "Meh! Du kan ju inte ÄTA bebisfiskar!"

Idag började jag dagen med att bli anfallen av A:s penna. När jag öppnade skåpet hoppade den helt oprovocerat på mig, rakt mot ansiktet dessutom. Jag tror den helt enkelt är på lite dåligt humör eftersom A glömde honom (ja, pennan är en hane) här.

Jag har varit jätte duktig och sorterat upp alla dokument jag har på datorn, det skulle inte förvåna mig om de var i närheten av ett hundratal som bara låg där i mappen "mina dokument" (okej, de kanske inte var ett hundratal, men de var många i alla fall). Det är i alla fall intresserant vad man hittar. I ett dokument hade jag skapat ett eget land, skrivit om religon, militär, styre, regler och moral, allt sånt, men aldrig börjat på något berättelse. Medan jag i ett annat bara skrivit en titel och lagt in en passande bild, inget mer. Antagligen tyckte jag bara om titeln.

Jag insåg också, hur många berättelser, noveller, romaner jag faktiskt börjat på, hur mycket arbete och känsla jag lagt ner på saker som aldrig blivit något. Vilket egentligen är väldigt synd då jag ofta har en bra story i alla fall. Jag bestämde mig hursomhelst för att ta upp en av dem igen, och för första gången på kanske ett halv år så skrev jag faktiskt på en av mina seriösare projekt. Förhoppningvis fortsätter jag, då ska jag tusan se till att lägga ut en länk till den här också (eftersom det mesta jag skriver läggs ut på nätet någonstans).

Pip på er! :-)


Dagens citat:

Jenny: "Hemma så kröp jag in bakom datorn en gång och tryckte på den röda knappen, här är de säkert förtejpade, men det var den inte hemma. Och trycker man på den så... KABOOOM."

Nej, jag tänker inte lägga ut en egen erotisk novell eller liknande, jag tänker helt enkelt skriva om en bok (som inte heller är en erotisk novell) som jag har läst.

Jungfruns älskare av Philippa Gregory började jag först läsa bara för att jag var tvungen att läsa en historisk roman (visste ni att förvånande många av de böcker som föreslogs faktiskt VAR erotiska noveller, mer eller mindre? Antar att man måste krydda upp historien lite) i skolan, men jag hade visserligen förhoppningar på att jag faktiskt skulle intresserda mig för den, vilket jag gjorde också.

Det handlar om drottning Elisabeth i hennes första regeringsår och om hennes stallmästare, Robert Dudley. Robert Dudley är stilig, charmig, och precis som sin far intrigerande och äregirig. Snart är han den unga drottningens favorit, och så småningom blir de också hopplöst förälskade. Men förutom det faktum att Robert är gift, så har hans far blivit avrättad för högförräderi, hovet och landet hatar honom, men allt elakare rykten sprids om de två, en del sanna, andra inte. Men en sak är säkert, om det skulle gifta sig skulle det bli en skandal som troligen skulle kunna kosta drottningen hennes tron. Drottningens närmsta rådgivare, Cecil ser på med oro när kvinnan som styr ett helt land förvandlas till en förälskad ung kvinna, och Robert får allt mer inflytande. Något måste göras.

Visst, det är en bra bok, men det som får mig att skriva om den är efterorden, där författern förklarar att en del som sägs i boken faktiskt är vad de äkta personerna faktiskt sa ordagrant, att det faktiskt fanns en Robert som älskade drottningen och hon honom även om de aldrig fick varrandra. Och att mordet som avslutar boken faktiskt ägde rum, fastän ingen någonsin fick reda på av vem eller hur det egentligen gick till. Intrigerna fanns verkligen där.

Om någon faktiskt är intresserad av att läsa boken, spoiler varning på dagens citat!

Pip på er! :-)


Dagens citat:

Robert Dudley: "Ni har krossat mig! Ni har dödat Amy och lagt skulden på mig och krossat mig!"
Cecil: "Jag är hennes tjänare, som ni vet."

Ja, mina vänner, ännu en gång sitter jag här i skolans bibliotek alldeles för tidigt på morgonen. Har arbetat helt seriöst i en hel halvtimme (det är ett underligt uttryck det "en hel halvtimme") och nu räcker det verkligen.

Som tur var är det bara två jag behöver ta mig igenom idag, och jag tror nog att jag kan klara det. Sen ska jag förstås planera en idrottslektion med en av mina J också. Hon har antagligen tjatat på mig att vi ska göra det i ett år eller så, aldrig, säger jag, men så insåg jag, leder man lektionen behöver man inte vara med. Så, nu ska jag tortera elever med kräftfotboll och lekar av bollkastningsnatur.

Något jag absolut bör ta tag i är också projekttarbetet som borde komma igång. Vi ska arbeta med lite elever från island och Finland, som jag absolut borde ta kontakt med. Det gjorde jag nästan igår också, det vill säga, jag var online på msn hela kvällen, och msn borde vara obligatoriskt, tyvärr har nog inte de insett det, och den enda av dem som var online var "inte vid datorn" hela kvällen.

För övrigt, har jag varit duktig och sett till att rubriken på inläggen numera är centrerade, hurra för www.designadinblogg.se

Pip på er! :-)

Dagens citat:

Jag: "Har du några manliga vänner överhuvudtaget?"
Wesker (tittar på A som sitter brevid honom): "Nej"

(Lägg märke till att jag sedan kom på vad jag sagt och bad väldigt uppriktigt om ursäkt, A är minsann manlig ^^)

Jag tror nog att det här inlägget hade blivit lite bättre om jag skrev det igår, då hade jag kunnat skriva "en månad" helt enkelt. Men å andra sidan, det här är så mycket mer orginellt.

En månad och en dag tillsammas med A helt enkelt för dem som undrar, 32 dagar för att vara exakt. 32 dagar med min älskling som jag helt enkelt älskar över det mesta här i min lilla värld.

Vi ville skaffa en hundvalp eller liknande tillsammans, men tja... även om vi faktiskt skulle vara sambos istället för att bo 30-40 mil ifrån varrandra, så är det en stort ansvar och allt sånt, så istället..... skaffade vi en tamagotchi. Vi skulle i alla fall ha gjort, om inte BR haft så dåligt utbud, så det blev en "PetShop" istället. Inte riktigt samma sak faktiskt... men vår lilla kattunge är i alla fall riktigt söt. Butiksbiträdet måste ha undrat lite, eftersom det faktiskt måste ha varit ganska uppenbart att detta inte var någon present till något syskon eller kusin.

Hursomhelst, grattis till oss på  vår månadsdag älskling :-)





Pip på er! :-)


Dagens citat:

Wesker: "Du är ju nästan som en riktig flickvän... fast mindre!"

Tydligen så fanns det indianer förr i tiden som trodde att vi alla levde på ryggen av en gigantisk sköldpadda, ja ungefär lika stor som jorden antar jag. Jag är liksom bara nyfiken, hur kommer man på den idén? Hur som helst så tyckte jag att det var en väldigt bra idé och överväger att förneka alla upptäckter som gjorts om universum efter det och helt enkelt gå tillbaka och tro på att vi lever på ryggen av en stor sköldpadda.

Jag är till och med så seriös att sködpaddan nästan får samma status som snigeln, vilket är en av de mest humoristiska, praktiska, och underbaraste djur som finns. När man tänker på det så har sköldpaddan nästan också ett hus på ryggen, och är i allmänhet lite mysiga liksom (förutom mina kusiners sköldpadda som bara är läskig).

Bara därför äras de med en bild på min blogg:





Pip på er! :-)


Dagens citat:

Naturkunskaplärare: "Hur många ton väte tror ni slås ihop per sekund...?"
Elev: "300 miljoner ton...?"
Naturkunskapslärare: "Dubbla det."¨
Elev: "700 miljoner ton...?"

Så jag klippte A:s tånaglar och målade dom mörkröda.





Det tyckte jag blev fint.

Och till middag åt vi mini-köttbullar, dom är bara 1/4 av en vanlig köttbulle ungefär.

Pip på er! :-)

Dagens citat:

Tessan: "Nu börjar jag bli paranoid, tänk om ens ögonfransar skulle få liv och försöka peta en i ögonen!"

O.B.S: Egentligen skrivet igår, 17 januari. Men eftersom sidan valde att krångla då postar jag det idag istället.

 

Det här skulle kunna bli ett riktigt långt och innehållsrikligt inlägg, om jag inte var så trött.

Var i Uppsala och träffade skyddsängeln, samt såg en massa UppCon:are i full utstyrsel, samt köpte skor.

Dessutom demonstrerade jag nästan för Gaza (som för att väga upp att jag inte skrev om dem). Det var i alla fall en demonstration på torget. Jag lyssnade lite på en skrikande talare (borde det då inte heta skrikare?) medan jag var på väg på skobutiken. Hörde även en del därinne för den delen. Kunde inte låta bli att pröva någon sorts syntetiska skinnbyxor heller, det var... intressant.

Köpte vaxremsor, vilket blev ett fiasko. Vet inte varför, men vaxet föredrog att stanna på mina ben när pappersdelen åkte av trots skiftande metoder. Och att få bort vax från benen är varken lätt eller kul. Fick till slut försöka ta en kniv och skrapa bort det värsta. De få områden som lyckades blev dock mjuka och mysiga, blev nästan lite kär i de små delarna.

Nu ska jag verkligen sova, morgondagen har ett fullt schema som innefattar allt från, släkt och pojkvän till avrättning av pepparkakshuset.

Pip på er! :-)

Dagens citat:

Tjej på skobutiken ~12 år: "Vad är det här med Gaza...?"
Hennes kompis: "Tror det är en stad typ..."

 

Jag hade tänkt att jag kanske skulle skriva ett inlägg om kriget i Gaza, för på något sätt har jag blivit ganska insatt i det, och dessutom är det något som jag faktiskt reagerar på. Tyvärr så kom det ju upp något som är mycket viktigare.

Nämligen att jag har en riktigt seg och värdelös dag. Ingen av mina J är i skolan idag (måste hitta på bra kodnamn till dem eftersom de båda två är J för tillfället) och tiden segar sig förbi medan jag inte gör något särskilt. Det känns verkligen bara som ett slöseri med tid, vilket jag vanligtvis inte brukar ha så mycket emot, men jag orkar inte med det just nu bara. Jag vill verkligen bara hem, eller rättare sagt hade jag inte ens lämnat mitt hem om jag fått som jag velat (en  viktig del som behövs för att det ska bli ett hem har dock rymt till Töreboda, men ett halvt hem är bättre än inget). Tidigare idag kändes det som om jag helt enkelt inte klarade av att vänta.

Dessutom ska jag börja uppskatta mina båda mina J mer, för jag har upptäckt att skolan tusan är riktigt tråkig (eller vidrig kanske är ett bättre ord, om det skulle bli permanent) utan dem. Även med dom brukar jag säga att jag inte tycker om skolan, men nu har jag insett att det kan vara värre. Det är klart, svampen T muntrar upp, men eftersom vi aldrig ens gått i samma klass så blir det inte samma sak ändå, ingen bra "skolunderhållning". Åtminstone jag utvecklar verkligen ett speciellt förhållande till de klasskamrater jag umgås dagligen med. Man blir liksom så... obesvärade, vana att umgås timmar i rad, så det finns liksom inga krav på att prata och ingen besvärad tystnad. Det finns inga särskilda krav alls. Man blir vana vid varandra helt enkelt. Fast jag undrar om det kanske är någon sorts "skolfenomen", för jag umgås inte direkt med något av mina J på fritiden, fast det skulle jag kanske kunna tänka mig att göra, särskilt om vi gjorde något allmänt dumt, som när vi gick omkring på Carl Ohlsson och letade efter en domkraft som ena J ville köpa till sin pappa.

Nu är det bara en halvtimme onödigt väntande kvar.

Pip på er! :-)

Dagens citat:

Mattelärare: "Den minsta sannolikheten är 0, så vad är den största sannolikheten?"
Elev (ignorerar frågan men är uppriktigt undrande): "Vad är störst i världen...?"

Jag skulle ju kunna berätta om mitt liv, men jag råkar vara väldigt trött på vardagen för tillfället, så jag vägrar skriva om den.

För någon natt sedan drömde jag om A, som hade ett trädhus i Grekland. Jag menar ingen lite koja, utan ett riktigt hus, fast byggt uppe i ett träd (av typ... bambupinnar?) med en balkong som hade utsikt över den sortens lagun man bara ser i resekataloger. Han hade dessutom bjudit dit en hel busslass med kompisar från Sverige som gick runt och minglade. Bland annat fanns en av mina gamla barndomsvänner och hennes föräldrar där.

En bit ifrån trädhuset fanns det ett jätte högt torn, det liksom huset byggt i typ... bambupinnar? (Jag tror jag tycker om bambupinnar, men inte pandor faktiskt, pandor är översattade) Där skulle alla absolut upp och titta på utsikten, och från balkongen såg jag hur det svajade, men orkade inte riktigt bry mig, ingen annan gjorde ju det. Jag kommer ihåg att det fanns en kista på balkongen som var intressant av någon anledning också... och att vi funderade på att hyra en buss som kunde skjutsa runt oss på ön.

Men så fick A för sig att han skulle anordna lajv, vilket jag och Vampyrissan (Haha! Nytt kodnamn!) satt och surade över på balkongen, för vi visste att vi skulle få tråkigt då.

Pip på er :-)

Dagens citat:

Elina: "Titta Sanna, vatten! Vi dränker oss! ...Eller jag menar badar..."

(Detta om något är ett bevis på hur roligt vi har det)
 

"Företagets korsetter sys upp i Kathmandu, Nepal, och produktionen bidrar i dagsläget till att mer än 50 familjer kan försörjas och få en chans till ett bättre liv."

Detta var en välgörenhet som passade mig. På något sätt virrade jag mig in på http://www.ofcorsetis.com/
Detta är egentligen inte nyttigt på något vis utan får mig bara att sitta och tråna efter saker jag inte borde ha... men det är väl inte så fel att vilja ha bara en liten lackkorsett med metallskenor...? Och kanske en liten strumbandshållare...? En sådan har jag faktiskt aldrig ens ägt, men det är verkligen något speciellt med strumpandshållare alltså... Man kan ju alltid köpa den billiga versionen av korsetter på till exempel New Yorker, utan snörning (och allt sånt roligt) och få strumbandshållare på köpet... Jag erkänner att jag drömmer om mina egna underkläder ja.



Nu är det ju tydligen ekologiskt också! Så, kanske borde jag göra de fattiga barnen i Napal en tjänst och köpa en svindyr korsett och strumbandshållare från Of corset is.

Pip på er! :-)

Dagens citat:

Mamma (viskande): "Vill du ha en macka som innehåller alla fyra sädeslag...?"

Har köpt och tittat på en hel del filmer under lovet, så tänkte låta er ta del av mina fynd.

Illusionisten: Handlar om illusionisten Eisenheim vars föreställning gör stor succé på teatern i Wien, men hans föreställning retar den maktgalna kronprinsen. Trots att han granskar Eisenheims föreställning så är det många av hans illusioner som helt enkelt inte kan förklaras. Kronprinsens trolovade är dessutom Eisenheims gamla ungdomskärlek, som han skildes från som ung, och de börjar träffas i smyg. En magisk film, där man inte vet vad som är verkligt eller inte helt enkelt, inte ens när man tror att man vet det.

Åter till Cold Mountain: Ada Monroe och hennes far flyttar till den lilla bergbyn "Cold Mountain".  Hon och den unge snickaren Inman blir förälskade, men hinner knappt lära känna varandra innan han blir indragen i inbördes kriget.  Medan Inman kämpar i kriget är tanken på att komma hem till Ada som håller honom vid liv. I den lilla byn förändras allt, Ada förlorar sin far och sina pengar medan hemvärnet tar till allt hårdare metoder för att hitta desertörer som gömmer sig i byn. Det här är den sortens film man vet är storslagen helt enkelt, men jag har inte bestämt mig än om den kanske är lita för mycket för att man ska orka... Ska ta och se den igen.

Vanity Fair: Becky Sharp växer upp i fattigdom, men med åren blir hon intelligent och vacker. I filmen får vi följa henne när hon charmar sig fram i sociteten med hjälp av sin skönhet och list. Pengar, framgång, respekt, hon vill ha allt och är redo att göra vad som krävs. Ännu en bra film, när man väl kommit över att det inte är en 1700-tals version av Legally Blond, då Becky Sharp spelas av Reese Witherspoon som också har huvudrollen i Legally Blond. Det här är dock bättre än Legally Blond. Det är inte bara charm och baler, utan även brutalitet och krig som får plats i Vanity Fair.

Tristan & Isolde: Alla har väl någon gång hört åtminstone en del av historien? Förbjuden kärlek, kärlek som kan ruinera hela kungadömen. Isolde hittar Tristan nära döden, faktum är att hans egna trodde att han var död. När hon vårdar honom blir de förälskade, men Isoldes pappa, Kung av Irland får höra att Tristan, som är engelsman, befinner sig på deras land. Tristan blir tvungen att fly, medan Isolde måste stanna. Senare träffas igen... då Tristan vinner Isolde i strid, som fru åt hans adoptiv pappa, kung av England. Det är egentligen en underbar historia, men jag kan inte låta bli att vilja bryta sönder skivan då och då, för jag så gärna att det ska få vara med varandra, istället för att envisas med att försöka göra det rätta för riket, vilket ändå inte funkar i längden, riktig snyftare.

Nu får det räcka, hoppas ni kanske fått lite filmtips, annars har jag mååånga fler.




Tristan och Isolde, eftersom jag tycker om romantiska och bara lite mjukporriga bilder. Men det förstör scenen lite när han säger "What do you feel?" Och man inte kan låta bli att undra vad det är han menar...

Dagens citat:

Jag: "Det påminner om en sak jag läste i Nemi..."
Emmy: "Va?"
Jag: "Ja, Nemi skulle på rockkonsert och så..."
Emmy: "Nemo, den lilla clownfisken? På rockkonsert?"

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag hade skrivit ett väldigt långt och roande inlägg om min nyårsafton med mera, men just då bestämmer sig sidan för att nej, jag vill krångla just nu så att Pipleksaken får ett riktigt helvete med att skriva om alltsammans igen. *Slå på blogg.se* Akta dig du, blogg.se, jag kanske bestämmer mig för att ha min blogg någon annanstans!

Nu får det bli en riktig snabbversion för jag tänker inte skriva om allt.

Okej, kom hem från A idag och tänkte passa på att hälsa folk en god fortsättning, eftersom vissa kanske kan behöva det, till exempel jag börjar jag nästan tro efter det här. Dessutom tänkte jag berätta om mitt nyårsfirande. Var som sagt hos A, men våra planer på att fira med skyddsängeln (Kodnamn, och det är inget som helst roligt med det för tillfället, det var det i förra inlägget, men nu är det slut på roligheterna) gick i stöpet så hamnade vi hos en annan kompis till A, som vi för enkelhetens skull kallar L. Det var nog inte tänkt att vi skulle hem till L, men efter att ha ätit lunch på pizzerian blev det så att vi hamnade hos honom. Klockan var nu bara runt tre när L tog fram dryck av alkoholhaltig natur, vilket resulterade i att klockan sju var vissa herrar ganska påverkade och en viss herre, låt oss kalla honom... GT (att hitta på kodnamn är det ända som är roligt med att skriva det här så klaga inte) tyckte att det var lämpligt att lösa detta med att ha fått i sig lite för mycket genom att lämna tillbaks lite på mattan...

Nu fastnade jag framför teven också, efter att ha pratat i telefon. Är någon riktigt mysko film på teve, handlar om två tvilligbröder som är typ gynekologer.

I alla fall så gick jag och A hem till A, medan GT gick hem till sig. Så, där var vi, klockan nio på nyårsafton, tre timmar kvar, båda två trötta, och jag i stort sett helt nykter. Men jag klagar inte, blev att mysa framför en film fram till tolvslaget, krigsfilm med riktig coola ljudeffekter, samtidigt som bomberna föll i filmer lät det som vi de fanns precis utanför fönstret, också kallade raketer.

Men något av detta var inte bra för mig, när jag skulle sova drabbades jag av någon sorts... panik, en helt irrationell rädsla för något... luften? Att skydda sig under täcket kändes bra, men räckte inte. Som att ha en mardröm, fast att du vet att du är vaken, men fortfarande är panikslaget rädd, gick inte att tänka logiskt helt enkelt. Väckte A med mitt hyperventilerande och darrningar... Blev bättre än stund då lampan var tänd, men sedan sedan nästan lika illa igen. Somnade till sist, på grund av min beskyddare A möjligtvis.

Har också fått en överdos av testoteron genom att umgås med A's vänner, men det får jag berätta om någon annan gång kanske, god fortsättning!

Pip på er! :-)

Dagens citat:

Fummel: "Men Anders har ju en add-on."

(När man börjar säga "add-on" istället för flickvän börjar dataspelandet påverka IRL-livet lite väl mycket kanske?)