Islänningarna har varit här större delen av dagen så nu orkar jag inte skriva om dem också, jag tycker dock nästan bra om dem. Gunnhildur gick och la sig klockan sex och Bjarki klockan sju, så jag fick min egen tid, även om jag inte gjorde något nyttigt av den.

Vad jag ville skriva om var serien Inu Yasha, vilket är en riktigt asmysig serie som går både att skratta och gråta till. Ska dra handlingen snabbt, mest för att jag tycker det är kul. Doc har jag aldrig ens sett namnen i skrift, så jag kan omöjligen stava dem rätt. Tagomei är en vanlig tonåring i Japan, tills hon ramlar ner i en brunn och kommer till ett medeltida Japan. Av olyckshändelse frigör hon halvdemonen Inu Yasha, något som endast prästinnan Kikyo (som fängslade honom eftersom hon trodde att han förrått henne) borde kunna göra, och hon har varit död i 50 år. Hennes lilla syster lever dock fortfarande och är övertygad om att Kikyos själ har återfötts i Tagomeis kropp. Tagomei lyckas binda Inu Yasha, som egentligen är väldigt självisk till sig med ett halsband (och med det menar jag att varje gång hon säger "sit boy" dunsar han ner i marken) och tillsammans försöker de leta upp skärvorna efter en magisk juvel (vars namn jag inte ens orkar försöka stava). En juvel Kikyo var beskyddare av, men som råkar slpittras i en massa skärvor som sprids ut över landet.

Det är jätte mysigt, Inu Yasha är sååå arrogant och egoistisk, och vägrar erkänna att han tycker om eller någonsin blir orolig för Tagomei, men ändå är det så uppebart, och han blir så svartsjuk när det kommer in en annan ung man i bilden. Sen har vi ju hela grejen med att han älskade Kikyo, men HAN tror att Kikyo förrådde honom. Med sig på resan har dom annat en liten loppa som rådger dem och varelse som liknar... mest av allt en irriterande fluffig snorunge.

Hubble har för övrigt fått en bebis, de är så söta där de sitter och sover i varsin liten säng.

Pip på er! :-)


Dagens citat:

Mamma: "Det ser ut som en sådan där gurksnopp med godishallon..."
Jag: "Vaddå snopp?! Dom där är tänkt att föreställa en kaktur ju, varför tror du man sätter dom i en kruka?"
Mamma: "På min tid kallade vi det snopp..."