Surmulenhet kulminerade igår på grund av ytterligare motgångar men sedan gjorde humöret en svag vändning uppåt och nu ligger den mest där och vinglar utan att veta var den ska ta vägen. Jag tänkte koncentrera mig på att överleva, rent psykiskt, och fysiskt såklart, men det tror jag nog jag klarar.

Nu orkar jag dock inte sitta och gnälla, istället ska jag berätta vad jag gör uppe. Jag fastnade helt enkelt, och på teve är det något mysko teveprogram om lastbilschaufförer som kör över någon form av riskabla isar varje år. De får det nästan att verka som lastbilarna an gå genom isen när som helst och chaufförerna är någon form av hjältar som dessutom tävlar om vem som kan frakta mest varje vinter.

Jag tittar för mycket på teve, eller inte, för tittar man på detta (de flesta av chauförrerna är dessutom tjocka gamla gubbar) måste man ändå vara lite deperat.

Pip på er! :-)


Dagens citat:

Jenny: "Gråt inte över spilld pojkvän."