Jag har varit lite surmulen hela kvällen faktiskt, jag känner mest av allt från att rymma från allt. Jag orkar helt enkelt inte med den här sortens press.

Tror det handlar om att ha isländarna så nära inpå 24 timmar om dygnet, om projektarbetet som vi arbetar på tillsammans med finländarna och projektplanen som måste blir klar. Men mest av allt är det nog om en social press, att vara tillsammans med alla dessa människor som jag nog aldrig kunnat vara mig själv med hursomhelst, men så har jag aldrig direkt känt mig så omtyckt i detta sällskap heller. Fast det är lite orättvist av mig, för jag har heller direkt ansträngt mig för att uppnå motsatsen. Nu måste jag dessutom gå på deras fest på fredag. Alla från projektet kommer vara där, de och 20 stycken av Blondies "närmaste vänner". Det äger dessutom rum i Hargshamn, en stad i min kommun, som jag dock aldrig ens besökt förut.

Jag överdriver antagligen för tillfället, för jag känner mig lite gnällig, lite känslig. Och när Pipen redan är känslig vill hon ha fristad och utrymme, inte press. Det är faktiskt lite facinerande dock, ju mer jag tänker på detta, ju mer känner jag den där pressen jag pratar om rent fysiskt, som ett tryck nästan.

Jag vill rymma , jag vill att någon ska lyssna, förstå och hålla om mig, eller i alla fall vill jag bara få vara ensam. Och nej, det är inte bara som ni tror, det låter ungefär som jag vill vara en femåring, men å andra sidan så har femåingar inte särskilt mycket de måste göra, så kanske är det inte helt fel.

Något som är speciellt, och faktiskt riktigt bra med idag är jag har varit tillsammans med A i exakt två månader, och jag hoppas på många flera älskling.

Pip på er! :-)


Dagens citat:

Teverelam för värktabletter: "Bli gravid och slipp mensvärken!"