Hela denna vecka har varit en lååång väntan på helgen. Tror det var i tisdags som jag första gången denna vecka sa "nu är det snart lördag", och på den vägen är det. Det är mindre än en månad kvar i skolan, ändå känns det som det varit mindre än en månad kvar i tre månader. Sen är jag klar, inget mer studentliv, inte än på ett tag i alla fall. Eller ja, jag kunde inte låta bli att söka en distans kurs i genusvetenskap i höst, så det kan hända att jag läser lite vid sidan av... vad jag nu gör? Jobbar? 

 

Ikväll blir det Afro på Actic igen, och för er som undrar, har faktiskt vågat mig ditt en gång och kört gymprogrammet sen senaste gången, men har inte riktigt kommit in i det, blir så hattigt och ja... inte riktigt kommit in i det. Men Afro blir man glad av, dags för regndans!

 

Så ja, nu blir det helg, imorgon en sväng till Göteborg, och sen får vi väl se, har en vision om att jag ska plantera något i blomlådorna som den förre hyresgästen lämnade på vår balkong. Det får avsluta detta inlägg om inget speciellt.

 

Så igår så var jag på Actic gym första gången för att få en genomgång av gymmet med en instruktör, och få hjälp att sätta ihop ett program. Det började riktigt bra, fick en ung rödhårig tjej (hur man inte tycka om folk med rött hår?) och hon verkade trevlig. Vi värmde upp lite och hon började visa maskiner som verkade passa mig. Lite pushade hon allt, en till, och ibland höjde hon vikterna och bad mig göra om det eftersom det verkade gå så lätt. Lite darrig i musklerna blev jag, men inte förrän vi gjorde några avslutande övningar, inklusive plankan, kom illamående känslorna.

 

Efter att vi var klara och jag skulle gå ner för trappan till entrén fick jag ta en paus, för jag litade inte på att benen höll riktigt, när jag väl kom ut, fick jag sätta mig ner en stund för att jag trodde jag skulle spy. Tog ett par timmar innan jag återhämtade mig. Ungefär såhär tänkte jag då: VAD HAR JAG GJORT? HUR KAN NÅGON TYCKA ATT DETTA ÄR ROLIGT? OCH VAD SKA JAG GÖRA MED GYMKORTET JAG MÅSTE BETALA FÖR I ETT ÅR?

 

När jag väl återhämtat mig så insåg jag att det inte var så illa, jag kommer nog ta det betydligt lugnare när jag är där själv, och sen finns det gruppass jag vill gå på, och tillräde till badet där man kan simma. Men en lite chockartad första upplevelse var det, min kropp är helt klart inte van vid styrketräning kan vi ju säga.

 

Men nu ska jag iväg till Snesslinge en kort visit över helgen, fira mormor och äta massor.

 

 

 

 

 

 

 

Idag är dagen det snöar i helvetet, grisar flyger, det regnar kattungar från himlen och växer gräs på elefanter... Ja, det är alltså en dag då det händer saker som inte är så troligt. Jag gick till gymmet Actic här i näheten och blev medlem. Helt otroligt är det kanske inte, har i perioder gjort det ena eller andra, och på friskis och svettis trivdes jag till och med riktigt bra, men det ligger lite långt bort nu efter flytten.

 

Ett gym har jag nog inte varit medlem på sen en kort period i mina tonår i alla fall, och på torsdag har jag bokat in en genomgång så jag ska få se vad man gör med alla de där spakarna och grejerna. Sen kan jag alltid gå på Afrodans som jag prövade på förra veckan, det är ungefär som ni tänker er att en regndans ser ut, och man får vara barfota, bara det, barfota liksom.

 

Det tar emot att jag antagligen biddrar till all vikthets och skit som redan finns vart man än tittar, så det ber jag om ursäkt för, men man mår bra av att röra på sig också har jag hört.

 

 

 

På tal om mitt inlägg varm choklad för själen så fick jag igår kväll lite mer varm choklad. Jag och Thomas såg äntligen filmen Cloud Atlas. Vad filmen handlar om är lite svårt att sätta fingret på, och den är onekligen väldigt lång och det är mycket på gång samtidigt, men för mig handlar den nog om människans ständiga kamp för rättvisa, kärlek, och varandra helt enkelt. Att det alltid kommer finnas de som fortsätter kämpa. 

 

 

Så det är mycket choklad och vettiga människor, samtidigt som jag tycker filmen är en aning nedslående också, för i filmen följer man flera olika historier som utspelar under olika tidsåldrar, och i alla dessa tidsåldrar är det en minoritet som kämpar för det som är rätt, mot en majoritet. Så lär vi oss alltså aldrig något? Kommer det alltid vara en kamp för det som är rätt och en majoritet som bara blundar för problemen?

 

Men sen är det en rolig och mysig film på sina ställen också, som rekomenderas, bara man har lite tålamod med att hoppa mellan flera olika historier hela tiden, det är nästan som fem bra filmer i en. Nu ska jag för övrigt snart iväg på årsfinal i poetryslam i Göteborg, så det är en helg full av varm choklad för själen.

 

 

 

 

 

Jag förstår att det antagligen är extremt få av mina läsare, om någon som kan känna igen sig här, men varför är det en enorm blå krabba på World of Warcrafts hemsida som pratar med mig? Och varför kan jag välja vilken hatt han ska ha?