Japp, jag fyller år i dag, hela 17 år faktiskt och jag är nog faktiskt ganska nöjd med min födelsedag.

Födelsedagar i allmänhet har en ovana att sjunka i betydelse ju äldre man blir, det är helt enkelt inte en så stor grej längre. När man var 8 kunde man börja längta efter den flera månader i förväg, och vara helt lyrisk. De senaste åren har det bara varit något som hänt, visst, trevligt, men det är många saker här i livet som är trevliga, men något utöver det extra liksom...

Men överlag, så slog nog denna födelsedagen förra årets i alla fall, så jag är en nöjd (17-årig) Pipleksak.

Pip på er :-)

Dagens citat:

Natalie: "Sanna, mår du bra...?"
Sanna (som ritar guldstjärnor åt sig själv för att hon klarat matteuppgiften): "Jaa...?"
Natalie: "Bra, för det lät som du skulle bli galen, eller börja gråta."

Min syster är en väldigt intressant människa, liten, blond, och ja... sånt. Jag vill inte antyda något angående hennes intelligens nivå, men låt mig bara berätta en liten historia från idag.

Vi är på väg hem i bilen, och så stannar mamma bilen vid postlådan så kan systen ta posten genom fönstret. Min syster sätter sig i fönstret, upptäcker att någon redan hämtat posten och så ropar hon "kör, kör, kör!". Mamma börjar köra, och i farten så glider hon in genom fönstret ner på bilsätet. Varför? Hon har helt enkelt tittat på för mycket action filmer är min diagnos. Hon påpekade att det var synd att att det inte fanns någon ramp att köra ut från eller en explosion i bakgrunden bara. Undra varför vi inte umgås så mycket med grannarna...

Pip på er :-)

Dagens citat:

Emmy (min syster): "Wow! Det där har jag alltid drömt om att göra!"

Har ni haft den där känslan? Den att man inte vill somna, för att då kommer morgondagen alldeles för fort.
Det var nog något sådant jag kände igår, och uppenbarligen fungerade min motvilja mot sömnen, för just nu känner jag mig färdig för sängen, och klockan är ändå bara tio.

Dagen har spenderats med att vara aktiv inaktiv, jag har aktivt inte gjort något. Det lyckas man med om man till exempel irrar runt i Uppsala ensam i några timmar, väldigt inaktivt, men ändå gör jag ju aktivt något.

Tur att man är ledig imorgon i alla fall, eftersom schemaläggaren inte har några scheman färdiga åt oss.

Pip på er :-)

Dagens citat:

Anders: "Du måste verkligen MENA det, såhär, KORUMPA!"

Dags för ännu en inblick i en pipleksaks liv.

Pipleksaken ifråga går nu i skolan, tyvärr. Och där är hon även fast till halv fyra ungefär, så skulle det nödvändigtvis inte behövs vara om det inte vore för en viss schemaläggare, som borde ta och lära sig sitt yrke. Nåja, man har fått höra att det inte är hennes fel att våra scheman liknar något som åkt femtio varv i karusellen, men någon måste vara syndabock, så det är ju otur för henne att hon råkar vara schemaläggare.
Schemaläggare är det egentligen synd om i allmänhet, de måste vara en av världens mest hatade yrken. För vad de än gör är de bara att acceptera, någon kommer ändå att bli missnöjd, någon kommer ändå att hata dem, så är det helt enkelt. Dessutom har de bara sina 15 minuter i rampljuset varje termin, sen glöms de bort, förutom när någon gnällig elev kommer på vems fel det är att hon har två timmars hål före sista lektion på en fredag. Om en schemaläggare någon gång skulle lyckas riktigt bra är det ingen som gratulerar den, man bara muttrar något om att "den där schemaläggaren äntligen gjort något rätt i alla fall" och så påpekar man ännu en gång hur dåligt schemat var förra året.
Så egentligen, borde vi alla vara lite snällare mot våra schemaläggare, men jag tänker kväva min i kokande-broccoli-ånga.

Pip på er :-)

Dagens citat:

Tessan: "Om jag ser den där japanen som jag såg förra gången vi var i Uppsala har jag lovat Elina att jag ska prata med honom. Hoppas jag känner igen honom, jag kommer ihåg att han hade röda kläder."

Se tomheten sprida ut sig och känn luftdraget mot skärmen, en ny blogg är född!

Men jag tänkte faktiskt inte ta och upphålla mig med det, kanske jag gör hela presentations-grejen en annan dag, nu ska vi kasta oss rakt in i en pipleksaks tankar och vardag.
Dagen till ära tänkte jag presentera er för ett litet socialt expriment jag och en vän, låt oss kalla henne... skåninnan, trots allt känner jag nog bara en kvinnlig varelse i skåne. Vi är både två mycket missnöjda med att åter igen tvingas in i skolans kvävande lokaler, och började fundera över en del alternativa skolor som skulle kunna skapas. Den jag ska berätta om är som nämnt, ett socialt expriment. Tänk er en högstadieskola med cirka 50 lärare och 500 elever, tänk er sedan att vi reducerar de eleverna till 3, en sjua, en åtta, och en nia. Lärarna fortsätter på som vanligt (fast naturligtvis kommer de allra flesta att undervisa för tomma klassrum) och elverna också.
Eleverna går alltså i stort sett omkring ensamma på skolan, förutom de andra två eleverna de ser stryka omkring på avstånd någon gång då och då. Naturligtvis har vi satt upp kamror för att följa deras öde. Skulle skolan med dessa tre elever kunna åstakomma sådana saker som utmärker alla högstadieskolor? Sprida rykten? Slagsmål? Mobbning? Kanske rentav ett trianeldrama och pakter som leder till utfrysning?
Fast... om du får höra ett rykte om dig själv, måste det ju vara någon av de två andra som spridit det, så... där har ni slagsmålen ordnade i alla fall. Men är man helt ensam i sin klass kan skolan snabbt bli lite tråkig, så det logsika är att de helt enkelt kommer utveckla en personlighetsklyvning för att underhålla sig själva, och eventuell paranoia när de går i stort sett ensamma i korridorerna. Intressant.

Pip på er :-)

Dagens citat:

Jag: "Grafisk kommunikation... Kommunikation, då pratar man ju med varrandra, och grafisk, det har säkert med datorer att göra, vi ska sitta och chatta!"
Jenny: "Det handlar om att utforma tidningar och liknande för att locka läsare."
Jag: "Jaha..."