Dags för ännu en inblick i en pipleksaks liv.

Pipleksaken ifråga går nu i skolan, tyvärr. Och där är hon även fast till halv fyra ungefär, så skulle det nödvändigtvis inte behövs vara om det inte vore för en viss schemaläggare, som borde ta och lära sig sitt yrke. Nåja, man har fått höra att det inte är hennes fel att våra scheman liknar något som åkt femtio varv i karusellen, men någon måste vara syndabock, så det är ju otur för henne att hon råkar vara schemaläggare.
Schemaläggare är det egentligen synd om i allmänhet, de måste vara en av världens mest hatade yrken. För vad de än gör är de bara att acceptera, någon kommer ändå att bli missnöjd, någon kommer ändå att hata dem, så är det helt enkelt. Dessutom har de bara sina 15 minuter i rampljuset varje termin, sen glöms de bort, förutom när någon gnällig elev kommer på vems fel det är att hon har två timmars hål före sista lektion på en fredag. Om en schemaläggare någon gång skulle lyckas riktigt bra är det ingen som gratulerar den, man bara muttrar något om att "den där schemaläggaren äntligen gjort något rätt i alla fall" och så påpekar man ännu en gång hur dåligt schemat var förra året.
Så egentligen, borde vi alla vara lite snällare mot våra schemaläggare, men jag tänker kväva min i kokande-broccoli-ånga.

Pip på er :-)

Dagens citat:

Tessan: "Om jag ser den där japanen som jag såg förra gången vi var i Uppsala har jag lovat Elina att jag ska prata med honom. Hoppas jag känner igen honom, jag kommer ihåg att han hade röda kläder."