Så var vi hemma igen. Det är lite blandade känslor kring det. När jag är ute och reser känns det som att det finns så många möjligheter, dagen kan sluta var som helst, det är en helt annan atmosfär. Så det är lite bittert när det är dags att komma hem, samtidigt som det är klart att det finns en trygghet i att befinna sig i det som är bekant, komma hem till lägenheten och Issa.

 

Tänkte försöka bjuda på en snabbgenomgång av några höjdpunkter.  Som husbåten vi bodde på och damen som hyrde ut den, ofta kändes det som vi hade husbåten för oss själv, och den var så mysig. Damen som hyrde ut den och också bodde där var dessutom extremt hjälpsam det slutade flera gånger med att vi gick till ställen som hon rekommenderade.

 

Håller just på med de sista förberedelserna inför resan till Amsterdam imorgon, men det känns redan som jag hållt på att förbereda mig så länge att jag snart spricker. Fixade bland annat denna:

 

Ni vet den där pappersbiten som jag jobbat heltid för i tre år?

 

Man kan tänka sig att jag skulle vara lite besviken med tanke på vad den har kostat mig i studielån, men alltså... det är ju typ silver på den, och en riktigt fin vattenstämpel. Kunde nog inte vara bättre, jag är imponerad. Dessutom fick jag lära mig att VG på engelska heter "pass with distinction" i de enskilda kursbetygen.

 

Så där är den alltså, min filosofie kandidatexamen med huvudområdet socialpsykologi. På något vis känner jag mig inte extremt mycket smartare, och jag tvivlar på att jag helt plötsligt blir erbjuden ett jobb, men ganska stolt ändå.

 

Ja, detta kan ju kort sagt vara det otäckaste jag fått i brevlådan på ett tag.

 

Om jag ska uppdatera oftare kändes det som det var tvunget att ske lite förändringar här, så att jag själv orkar kolla på bloggen i alla fall. Detta med webdesign, eller vad man nu kallar det när man sitter och pillar i kodmallarna i blogg.se har aldrig varit min starta sida, men nu känns det som att jag kan leva med det i alla fall. Tror jag. Vi får väl se om ett par dagar.

 

Önskar verkligen att jag hade tagit lite printscreens på bloggen under åren som gått, herregud vad här sett ut. Minns alla möjliga konstiga kombinationer och designer jag försökt mig på, den ena värre än den andra, och som sagt, inte har jag någon talang för det, så inte har det varit bra genomfört heller. Nu håller jag mig till de enkla grejerna.

 

I förrigår gjorde jag min sista dag på sommarland, och från och med igår är jag alltså helt och hållet officiellt arbetslös. Vissa dagar känns detta som en hel fantastisk värld av möjligheter som öppnas, vissa andra som att jag är några månader ifrån att behöva sälja min älskade birma för pengar och flytta hem till mina föräldrar i den lilla håla där jag växte upp. Men för det mesta är det någonstans där mitt emellan. 

 

För tillfället känns det i alla som en utmaning som jag tänker ta mig an med stormsteg liksom. Som ofta är fallet med mig känner jag ett behov av att organisera upp kaoset som lätt eskalerar mellan besök på arbetsförmedlningen, platsannaonser, och mejl hit och dit, så jag har idag skaffat mig ett skrivbord. Missta mig inte, jag har haft ett skrivbord sedan vi flyttade in i lägenheten i februari, men i skrivande stund är nig första gången jag använder det som ett, trots att jag var student fram till i juni.

 

Råkade på något som gjorde mig arg idag på jobbet. En liten pojke ville ha en rosa keps, men hans mamma försökte istället övertyga honom att välja en grön eller blå keps. Pojken fortsatte dock bara att peka på den rosa kepsen och var helt ointresserade av de andra. Då sa hans mamma att han inte fick någon keps. Jag blev helt stum. Mamman såg nog att jag iakktog dem och sa något att han kan ju inte ha en rosa keps, han lär ju bli retad på dagis, och det kändes som om hon liksom ville ha medhåll från mig. Mycket kan jag göra och säga på jobbet som inte är riktigt jag, man pratar med gäster och skämtar och anpassar sig till vad de vill ha/förväntar sig. Men här kunde jag inte förmå mig att ge någon form av bekräftelse, även om jag inte direkt sa vad jag tyckte om saken för den delen heller. Den kändes så FEL.

 

Självklart är jag medveten om att samhällets könsnormer har en stor impact på dagens barn, men nu när jag börjar tänka på det ser jag det även en hel del i praktiken på jobbet. Mammor som inte låter sonen köpte en rosa keps, och jag har vid flera tillfällen sett pappor som inte tänker låta sin söner köpa något som är en "tjejleksak". Som flera av mina favoritbloggare har skrivit, så måste man alltså använda vaginan för att leka med leksaken, hur kan det annars vara en tjejleksak?

 

Senare när jag kom hem tittade jag på en dokumentär om de värsta länderna i världen att vara homosexuell i och just nu när jag väldigt, väldigt arg på världen. Detta är även ett utmärkt beskrivande exempel på poängen med genustänk och feminism, MAN FÅR VÄLJA VILKEN KEPS MAN VILL!