Råkade på något som gjorde mig arg idag på jobbet. En liten pojke ville ha en rosa keps, men hans mamma försökte istället övertyga honom att välja en grön eller blå keps. Pojken fortsatte dock bara att peka på den rosa kepsen och var helt ointresserade av de andra. Då sa hans mamma att han inte fick någon keps. Jag blev helt stum. Mamman såg nog att jag iakktog dem och sa något att han kan ju inte ha en rosa keps, han lär ju bli retad på dagis, och det kändes som om hon liksom ville ha medhåll från mig. Mycket kan jag göra och säga på jobbet som inte är riktigt jag, man pratar med gäster och skämtar och anpassar sig till vad de vill ha/förväntar sig. Men här kunde jag inte förmå mig att ge någon form av bekräftelse, även om jag inte direkt sa vad jag tyckte om saken för den delen heller. Den kändes så FEL.

 

Självklart är jag medveten om att samhällets könsnormer har en stor impact på dagens barn, men nu när jag börjar tänka på det ser jag det även en hel del i praktiken på jobbet. Mammor som inte låter sonen köpte en rosa keps, och jag har vid flera tillfällen sett pappor som inte tänker låta sin söner köpa något som är en "tjejleksak". Som flera av mina favoritbloggare har skrivit, så måste man alltså använda vaginan för att leka med leksaken, hur kan det annars vara en tjejleksak?

 

Senare när jag kom hem tittade jag på en dokumentär om de värsta länderna i världen att vara homosexuell i och just nu när jag väldigt, väldigt arg på världen. Detta är även ett utmärkt beskrivande exempel på poängen med genustänk och feminism, MAN FÅR VÄLJA VILKEN KEPS MAN VILL!