På tal om ingenting, jag ska förresten tatuera mig imorgon. Bara ändå liksom. Det är lite så det känns, som att jag inte riktigt förstått att det är imorgon det händer, och så börjar jag tänka lite mer på det... sen slutar jag snabbt, för om jag faktiskt börjar inse att det är på riktigt så gör magen uppror.

 

Det är knasppast en nyhet egentligen, såklart är det en idé jag tänkt länge på och bokade tiden för två månader sedan. De flesta vet säkert att det är min andra tatuering, så jag borde kanske kunna vara lite mindre nervös denna gång. Den första kan man förresten läsa om här.

 

Det jag känner mig ganska säker på denna gång är att jag trivs i tatueringar, men det är fortfarande ett nytt motiv, och när det kommer till "smärtan" tror jag att det fungerar lite som kvinnor som just fött barn... Man är så glad efteråt att man glömmer bort att det gjorde ont. Får väl se vad jag säger imorgon, återkommer då. 

 

IIIIIIIHHHHH!