I förra inlägget skrev jag att vi i år försökte vara lite seriösa och göra ett vettigt pepparkakshuset. Nu skulle jag vilja ta tillbaka detta. När vi skulle sätta ihop det så ja... spårade det ut kan vi väl helt enkelt säga. Det sprutades glasyr åt alla håll och vet inte hur många gånger alltihop rasade innan vi lyckades få det att stå (trots att vi gjort detta varje jul i minst tio år). I slutet öste vi bara på att glasyr som fanns kvar och hoppades på det bästa. Använde bara tre väggar till skorsstenen, och det var nära på att det bara blev tre väggar på själva huset med. Öppen planlösning kallar vi det.







De senare bilderna är en stund efter att den blev gjord, tydligen lossnade en vägg, till följd av en katt varit på bordet påstod någon, men tänker att den kan ha varit viss brist i konstruktionen... Roligt hade vi i alla fall. Om man jämför med förra årets pepparkakhus måste jag kanske erkänna att åtminstone mitt och Emmys var finare förra året. Men är lite en tradition med fula pepparkakshus. Nu ska jag titta på Bingolottos uppesittarkväll.

Dagen före dopparedagen och här är det full julstämning! Men så har jag väl varit sådär jobbigt full av julkänslor i säkert en månad. I onsdags åkte jag hem till Snesslinge, och sen dess har vi klätt gran, slått in julklappar, och ätit julmat. Om det fortfarande är någon som missat att det är julafton imorgon ska jag hjälpa er igång med julkänslorna med ett par bilder från hemmahemma.





För en gångs skull försökte jag och syrran hålla oss till ett mönster och en tanke när vi gjorde pepparkakshuset, vanligtvis är det bara... kaos. Men i ärlighetens namn ser det nog fortfarande ut som en femåring gjort det. Nästa år tycker jag att vi helt enkelt släpper det här med att försöka göra något vettigt utav det och bara gå banans på det istället, låta fantasin flöda, så att säga. Mönster och planer är för tråkiga människor.

Det känns liksom inte riktigt som jul om man inte har en skolavslutning. Visserligen slutar vår termin inte förrän i januari (dummaste idén ever), men idag hade vi i alla fall julavslutning med gruppen. Gruppen var en gång en skolgrupp, men är nu mest en kompisgrupp som ibland gör skolarbete tillsammans.

Vi skrapade ihop mat och stolar åt alla och hade världens godaste julbord med hög mysfaktor.



Och här har vi hela kruppen samlad.



Det var kort sagt en riktigt härlig kväll i gott sällskap. Dessutom är snön tillbaka och julkänslorna på topp! Ska bara överleva den examinerande dataövningen i ekonomistyrning imorgon, och en liten föreläsning på onsdag så åker jag hem sen, och då är i stort sett julafton. Ja, jag är verkligen barnsligt förväntasfull över hela julgrejen i år.

Någon borde verkligen uppfinna något som gör det enklare att ta på sig själv armband. Det känns lite som ett hån till alla oss ensamboende, helt omöjligt! Så vad ska man göra? Gå över till grannen och fråga om denne vill spänna mitt armband? Några gånger har jag tagit med mig armbandet till förfesten eller vart jag nu ska och frågat någon där, men då glömmar man det oftast och det känns i allmänhet rätt fånigt. Kanske helt enkelt borde byta ut alla små lås till magnetlås eller något annat "lätt-låst".



Anledningen till att jag ändå försöker är att jag ska på kårens bartömning ikväll. Om jag nu kommer iväg, vägrar gå i protest om jag inte får på mig armbandet, eller okej, kanske inte.

Okej, nu lyckades jag låsa det. Funkar att hota med protest allstå.

Var och hämtade ut ett paket idag, som råkar vara en julklapp till mig själv. Något jag verkligen vill ha, och haft lite som motivation när jag suttit här isolerad i min pluggsfär... Men, jag är stenhård när det gäller julklappar, får INTE öppnas innan julafton. Så den ska bara få stå på hyllan så jag kan längta. Vem vet, kanske till och med slår in den.



Fick även med Lilla My (som jag kallar henne, fast oftast är det bara bebis), min jourkatt. Nu till jul ska hon dock tillbaka till katthemmet, och vet inte riktigt om jag får tillbaka henne efter jul, bror nog på om katthemsskötaren tycker hon är säljklar eller inte. Nu ska jag fredagsmysa med nya serien jag börjat titta på, Once Upon a Time.

Såhär fint var det i Skövde för en dryg vecka sedan, vilket nu känns som en evighet sedan, för sedan dess har det bara varit barmark. Det tar udden av julkänslorna lite att det är barmark ute, för att inte tala om hur tråkigt det är. Jag vill ha snön tilbakaaa...



Tur att jag åker hem till Norrland (även kallat Uppland, egentligen) över jul, visserligen är det ingen snö där heller vad jag vet, men chanserna känns bättre där än här i alla fall. Trött på regn och grått.

Upptäckte att det visst var kladdkakans dag idag, vad skulle man göra utan facebook? Nu vet jag inte hur officiellt denna kladdkakans dag är, kan ju vara någon som bara hittat på det, men jag tackar inte nej till kladdkaka så. Eller ja, blev väldigt smååå kladdkakor, även kända som kladdmuffins, men gav mig i alla fall en ursäkt att inte plugga och städa köket, jobbigt att baka annars.



Blev bara 6 stycken dessutom (varav två nu är i min mage), gjorde en halv sats som borde räckt till 8, men vet inte vad de tänkt att man ska göra för löjliga minimuffins...

Kom just hem efter att ha varit och sett Romeo och Julia på Göta Lejon i Stockholm. Hade inte jättestora förväntningar, Måns Zelmerlöw kanske är rätt person för att leda Allsång på Skansen, men Romeo och Julia? Just Romeo och Julia delen av musikalen var kanske inte fantastiskt visserligen, även om de hade ett par fina scener, så var det inte de som imponerade på mig. Mercutio, spelad av Anton Lundqvist däremot... så fantastisk! Där var någon som verkligen kunde spela teater, och så galet rolig och uppkäftig... och vilket kroppsspråk! Hela första akten var galet rolig för den delen, aldrig skrattat så mycket under en teater... Även Marianne Mörck, som spelade Julias amma var riktigt underbar, och hade en duett tillsammans med Mercutio. Lite mäktigt var det att få se Loa Falkman också. Förutom skratt var det ett par mäktiga scener med mörk musik som imponerade också.

Så många härliga scener jag skulle vilja visa! Men nackdelen med teater är ju att inget ligger ute på youtube, vet inte hur ska överleva utan att få se min Mercutio/Anton igen...

Mercutio: Morgonstånd har guld i mun!
Amma: Hur sa?
Mercutio: Åh, jag tror inte att du kan svälja vad jag har att säga.

(Lite fritt återgivet)