Någonstans i vimlet på kåren igår kväll så tappade jag bort min röst. Mot slutet av kvällen kunde jag knappt få fram mitt namn till de jag hälsade på. Själv var jag mest facinerad, och kunde ändå inte sluta försöka prata. Idag är det lite bättre, även om jag fortfarande är hes. Hursomhelst så ska jag snart sätta mig på tåget mot Östhammar, så jag kommer knappast behöva den på ett tag.

 

En riktigt bra kväll var det i alla fall, Thomas och studentorkestern spelade, jag träffade massvis med folk, och såg många snygga hattar. Inte riktigt redo att släppa studentlivet helt liksom.