Idag var jag på min första jobbintervju sen jag blev arbetslös (exakt en månad sen, för den som är nyfiken). Trots att jag verkligen försökte övertyga mig själv om att jag inte behövde vara nervös, det handlade bara om ett ganska enkelt deltidsjobb, så skakade mina händer när jag satt och väntade utanför. Jag hade förberett anteckningar om företaget, och skrivit ner några av de största anledningarna till att jag borde få jobbet och så vidare, bara för att känna att jag inte skulle bli nollställd om det kom några sådana frågor.

 

Jag tänker faktiskt inte skriva så mycket mer om själva intervjun (åh, är jag en tease nu?) eftersom det inte känns riktigt okej att lämna ut saker om sin eventuella arbetsgivare, men självklart hade jag inte behövt vara så nervös som jag var. I slutänden lät det på intervjuledaren som att jag redan var anställd och att jag kunde börja på måndag, och dom där tuffa frågorna kom aldrig.

 

Men inte ropa hej förrän man är över bron, vi var fyra som var kallade till intervju, och endast två eller tre av dessa skulle få jobb, så jag väntar fortfarande på telefonsamtalet där jag får det konfirmerat.

 

Uppdatering: JAG ÄR ÖVER BRON!