Haha! Har upptäckt att en av grannarna har ett oskyddat wifi, som vi nu har har använt de senaste dagarna. Det må inte vara snabbt, men guld värt ändå. Jag skulle vilja tacka denna granne av hela mitt hjärta, sätta upp en lapp i trappuppgången kanske, men då skulle även hen upptäcka att hen har ett oskyddat wifi som vi utnyttjat... och kanske se till att lösenordsskydda det. 

 

Några grannar som jag inte har något övers för är barnfamiljen ovanför. I vissa stunder har jag på allvar oroat mig en aning över dessa barn, som har förmågan att låta som minst ett dussin. Det springs, studsas, och ibland låter det som de åker rullskridskor där uppe. Dessutom verkar det nästan alltid vara minst en unge som gallskriker. Framför allt är det dock springandet jag stör mig på. Dunk, dunk, dunk, dunk över golven, oavbrutet. Hur orkar de överhuvudtaget, eller är de så många att de kan turas om?

 

På det hela tycker jag mest att det är synd att man inte känner sina grannar bättre, har aldrig skapat ögonkontakt eller sett en granne vid mer än ett tillfälle än så länge. Vi bor i samma hus, om inte annat vore det praktisk att känna dem. I studentområdet träffade man på folk man kände för jämnan, tror att jag till och med, på riktigt, gick över för att låna mjöl vid ett tillfälle.