Så nu är melodifestivalen över ännu en gång. I år blir det ingen riktig resumé, är helt enkelt för trött och i ärlighets namn tycker jag att de flesta låtarna riktigt halvdana. Men måste ju i alla fall ta ioch berätta vilken som var min favorit. Blev inte riktigt imponerad av någon låt i år, men favoriten var nog Oh My God med The Moniker. Egentligen så var det nog mer på grung av sångaren Daniel än låten, för jag fullkomligt älskade honom i Idol och blev ordenligt sur när han åkte ut, så hoppades verkligen på en comeback nu, och för all del, tredje plats är inte dåligt.



För övrigt var jag väldigt förtjust i Nicke Borgs låt; Leaving home, synd att själva Nicke ser så... rent ut äcklig ut. Men sjunga kan han i alla fall. Att Erik Saade vann känns inte som någon överraskning, och med tanke på utbudet i år kan jag inte säga att det var det värsta som kunde heller även om han inte var min favorit. Det fanns helt enkelt ingen låt som verkligen  höjde sig över de andra, utan det blev inte mycket bättre än b-artister som Saade och Danny.

Något annat som var lite synd var att det inte fanns någon ordentligt rolig pausunderhållning i år! De senaste åren har vi blivit bortskämda med Björn Gustavsson och Dolph Lundgren. Även om jag tycker om Stormare, så var hela "Hurricane-grejen" inte mycket att hurra för.

Nåja, jag hade en trevlig kväll tillsammans med choklad och Annelie i alla fall och nu ska jag gå och lägga mig.