Nu är jag hemma hemma i snesslinge (snesslinge ligger alltså alldeles utanför östhammar ifall någon jag sagt östhammar till blev lite förvirrad). Det är intressant. Jag tror inte att jag insåg hur mycket ansvar det krävs för att bo ensam innan jag kom hem igen och det plötsligt inte krävdes lika mycket ansvar. Något annat är att det är så mycket plats överallt! Vårt hus känns verkligen stort efter min etta på 21 kvadratmeter (och jag skulle faktiskt gärna ha lite mer plats).

Det känns faktiskt riktigt skönt att vara hemma, men å andra sidan tycker jag om ansvaret med att bo ensam, trots allt betyder det också en massa frihet (och att alla mina saker inte försvinner under ett berg av alla andras saker). Jag uppskattar att vara hemma i helgen, men i längden skulle jag nog längta tillbaks till min minilägenhet, bäst är nog lite av båda. Dessutom så vet jag liksom att det är ett steg i rätt riktning, jag vill ju inte bo hemma och vara beroende av mina föräldrar hela livet.

Men medan jag är hemma ska jag njuta av att inte behöva städa, diska, eller laga mat! Trots allt är det ju kalas till min och syrrans ära idag, lite försenat födelsedagskalas för uppsalasläkten. Det är mys med hemma hemma.

Pip på er! :-)