Igår var det killar i underkläder, idag är det brandalarm. Blev så lagom glad när det vid sextiden började tjuta i lägenheten, eller egentligen utanför. Men som den svensk jag är (eller svensk och svensk, det är kanske bara jag) tyckte jag mest att det verkade jobbigt att jag kanske skulle behöva gå ut. Har varit med om så många brandövningar att jag aldrig tar det på allvar tror jag. Dessutom, om det börjar brinna är tanken att vi ska stanna på våra rum eftersom dörrarna står emot eld i typ en timme, så brandkåren hinner rädda oss. Inte för att jag skulle vilja stanna på mitt rum om det brinner, men som tur var skulle jag faktiskt kunna hoppa ut genom fönstret om det var nödvändigt utan att direkt skada mig.

Det visade sig att det så inte fanns någon eld eller rök i min våning, och vad jag vet inte på någon annans heller, till slut slutade det ringa och såg inte skymten av någon brandkår heller. Alltså var hela incidenten mest irriterande, och lite skrämmande de första minuterna. Men som sagt, jag kan ju alltid hoppa ut genom fönstret så.

Pinsamt om jag blivit så rädd att jag hoppade för säkerhets skull.