Ja, här sitter jag och lyssnar på Kent och gör diverse halvvettiga saker. Nej, jag är ingen av alla de halv fanatiska kent älskarna (inte för att det är något fel på dessa), utan har tvärtemot i stort sett aldrig hört dem så tänkte de dem en chans, ska ju trots allt på P&L i sommar, och Kent kommer vara där.

En av de saker jag försöker göra är att skriva en filosofiuppgift som har fått de flesta av klassens hjärnor att gå i spillror. Det handlar om kropp och själv problematiken, som man kallar det. Antingen är man materialist och tror att vi endast består av celler och elektirska impulser, och att allt vi gör, ja de gör vi på grund av detta. Lägger vi handen på en varm platta så stimuleras smärtfibrer och man drar tillbaka handen. Alla val vi gör är bara inlärda beteenden. Eller så kan man vara idealist, och då tror man tvärtom att det materiella endast är en illusion, egentligen är vi bara medvetanden, själar. Man kan även vara dualist, och tro på en blandning mellan dessa. Då är då problemet, hur samverkar de två? Och vilka bevis har vi för att det är så?

Det är det sista jag irriterar mig på, för här gör man det helt enkelt onödigt krångligt. Jag tror jag har ett medvetande, något icke materiellt alltså, som kan styra över min kropp. Men att min kropp även påverkar mitt medvetande, de fungerar inte utan varandra. Mår man dåligt psykiskt kommer det påverka kroppen och vice versa. Ska det behöva vara så svårt? Detta är alltså bara grunderna jag förklarat, för det är så enkelt det borde vara, men på lektionerna krånglar de till det som in i helvete.

På tal om lektioner, var på öppet hus i Uppsala universitet idag också. Verkligheten tickar på. Inte långt kvar nu. Jag skulle nog verkligen vilja bli psykolog ändå... fick reda på att man själv, som en del av utbildningen måste genomgå en ganska genomgående terapi, skulle nog vara nyttigt. Har antagligen en massa issues inom mig.

Pip på er! :-)

Dagens citat:

Tess: "Jo, det är varmt ute, men blev kallt nu när jag tog av mig handen."