Ja, nu är det bara... två dagar kvar tills jag tatuerar mig. På tisdag blir det av. Det känns lite läskigt det gör det... framförallt eftersom jag inte sett den färdiga skissen ännu.

Det verkar som både mamma, pappa och Tess ska följa med. Lill-syrran vill också följa med, men ska försöka avstyra det... Kommer nog vara nervös nog som jag är och känns aning pinsamt att dra in en hel folkgrupp. Förövrigt så tror jag kanske att jag fått en liten föraning om hur det kan kännas att tatuera sig. Sov hos Tess igår nämligen och fick pröva "yantra-mattan". Just på skulderbladen gjorde det rätt ont faktiskt (ont och ont... inte värre än att jag ändå frivilligt låg kvar i en 5-10 minuter). Hursomhelst så är det nog det närmaste jag kommit hur jag tror att en tatuering kan kännas.

Något som förvånat mig är att A är väldigt ängslig när det gäller det här med min tatuering och det verkar som han helst skulle vilja att jag lät bli. I vanliga fall skulle jag nog vara lite sur (det må vara en kliché, men kärlek handlar inte om utsidan), men när han säger att anledningen är att jag är så fin som jag är... hur kan man vara arg? Hursomhelst vänjer han sig nog, och jag hoppas ju verkligen på att tatueringen kommer bli ett... vackert tillskott bara.

Pip på er!


Dagens citat:

Emmy (som just kastat sin portion med mammas gryta och ersatt den med en skål makaroner): "Det är en tvårätters middag..."
Jag (som ersatt mammas gryta med två mackor): "Visst, och jag ville bara ha lite bröd till maten".