Jag vet inte hur mångar gånger jag läst den här texten eller hur många gånger den fått mig att gråta (det finns tillfällen då jag närmast hatar min inlevelseförmåga) men jag lär nog läsa den många gånger till.

Romeo och Julia kan slänga sig i väggen. Tristan och Isolde kan slänga sig i väggen. Tusan, det är nästan så Chuck och Blair kan slänga sig i väggen också. Det må inte vara någon storslagen romans eller saga, det är bara som det är. Alla dessa enkla saker, som man känner igen sig i när man är förälskad. Pubertets dikter på internet och skatter av fallande stjärnor. Och varför skulle någon vilja vinna ett krig i kärlekens namn när man kan klippa ut ett tusen pappershjärtan? Jag ger upp att försöka beskriva texten, så ni kan LÄSA den istället. Det lilla understrukna ordet där uppe, är en länk, om någon på ett mirakulöst vis missat det.

Jag vill bara hylla denna lilla historia om kärlek, dess rätta ansikte. Jag kan inte ta mig någon som helst credit för texten, författaren hittar ni på sidan och vet således inte hur pass verklighetsbaserad texten är, men känns så fel att alltsammans skulle vara påhittat. För övrigt så sitter jag och skriver blogg när jag verklige borde plugga, fy skäms på mig, men nu har jag fått gjort min hyllning och kan således kanske gå vidare med livet, kanske.

Pip på er! :-)


Dagens citat:

Maria (räcker mig snusdosa): "Tycker du att det luktar rök?"
Jag: "Nej. Det luktar... fisk, helt klart. Fisk."