"Attack-katten Birdie" borde bli hennes nya namn, min lilla söta kattunges namn alltså, eller möjligtvis "Daredevilen Birdie" efter dagens eskapader.

För det första så har hon kommit i in någon form av jaktperiod där hon utvecklar sitt sinne för jakt, och naturligtvis duger inte de fina leopardmönstrade mjukis mössen hon fått till det, inte heller bollarna som plingar. Nej, hon behöver LEVANDE mål. Hunden får hon inte komma i kontakt med, så gissa vilka som är illa ute? Man kan liksom bara sitta i soffan och ta det lugnt, klia sig lite på halsen, och plötsligt tar Birdie ett språng från ryggstödet och landar rakt på bröstkorgen. Liknande senarion kan hända tår, händer, eller de flesta delarna av kroppen (här skulle faktiskt en burka kunna vara att föredra). Likaså har jag insett att man behöver skydd om man ska " brottas" lite med henne, min hand är full av rivmärken. Charmigt nog hängde hon sig en dag fast sig i min hand när hon höll på att ramla ner för soffan, min hud höll inte.

Detta är dock ganska normalt kattbeteende vad jag vet, men vår kisse är något utöver det extra. För någon timme sedan tänkte jag rädda henne från hennes ensamhet i emmys rum och ta med henne in till mig, jag hade hört att hon suttit därinne och skrikit lite. Så, jag öppnar dörren, vanligtvis brukar hon då springa till mötes. Jag drar igen dörren lite och hör ett pip, kanske hon satt bakom dörren? Nej. Snabbt genomsöker jag rummet utan resultat så  jag går istället ut till mamma för rådgivning. Precis när jag ska stänga dörren ser jag något. OVANPÅ dörren hänger min lilla katt. "Kattdjävel!" var min spontana reaktion, mest för att jag blev skrämd tror jag. Men vem skulle inte om de spontant fick se en kattunge hänga uppe på en normalstor, helt slät dörr. Däremot hängde det några badrockar på dörren, antar att hon klättrat på dom, hur hon verkligen lyckades hänga över dörren, är lite utav ett mysterium för mig.

Pip på er! :-)


Dagens citat:

Mamma (träffar en sten när hon försöker slå ut sin boll från skogen): "Åh nej! Jag fick en jätte stor repa på klubban!"
Jag: "Du rubbade bollen innan du slog också, det är egentligen plikt på det vet du."
Mamma: "Resten av rundan har du gått runt som en blind zombie, men när jag rubbar bollen en millimeter ser du det minsann, tänk på min klubba istället!"