Om jag inte sett honom
Boken jag läser är "Om jag inte sett honom" av Kevin Brooks, när jag lånade den på bibblan erkänner jag att jag var ute efter någon mysig kärlekshistoria som man behöver ibland, men det var verkligen inte vad jag fick.
Boken handlar om Caitlin som bor på en Ö, en dag får hon syn på Lucas från fönstret, han är helt klart inte en av öborna och snart börjar ryktena gå om att han är en zigenare som stjäl och bara ställer till bråk. Cait lär känna honom, han är i henne egen ålder, drar från stad till stad och är helt nöjd med att leva av vad naturen ger, fiska och har en samling med vackra träfigurer. Det är dock något sorgset över honom.
När han räddar en flicka från att drunkna missförstås det och han blir anklagad för att antasta henne. Trots att många såg vad som egentligen hände säger de inget för att inte göra sig ovänner med de mäktigare personerna på ön. Men ingen anhållan görs. Men det spelar ingen roll, öns befolkning är emot honom, särskilt efter att en flicka (i själva fallet är hon vän med samma gäng som vill bli av med Lucas) säger att han gjort närmanden mot hennes vilja.
På marknadsdagen hittas en flicka knivskuren, stämningen är spänd, många har fått för mycket att dricka, och nu vill de ha blod. Ropen skallar "Vi ska lära den horungen!" och vägarna från ön spärras av.
Det är där jag är nu, och det är rentav plågsamt. Man känner den hätska stämningen, som innan ett häxbål. Det är så orättvist, och människorna så lättpåverkade. Hela tiden vet man, hur det egentligen är, vad de svinen gjort, och hur fel allting är. Ändå vet man att det är oundvikligt, stämningen byggs upp och det är med ångest man läser vidare. Nu sa jag gå och läsa ut den jävla boken.
Pip på er :-(
(Ja, det här är tusan värt en ledsen smiley)
Dagens citat:
Cait: "Skulle du verkligen ha kunnat göra det?"
Lucas: "Göra vadå?"
Cait: "Skära av hans... Du vet"
Lucas (med oskuldfull uppsyn): "Vad tror du om mig... tror du jag är ett djur?"
Det hela utspelade sig efter att Lucas hjälpt Cait vid ett våldtäcktsförsök.
I huvudet på en hundvalp
Idag ska ni faktiskt få se vad som rör sig inte bara i en pipleksaks huvud, utan en hundvalps.
Våran granne har nämligen en riktigt överenergisk liten hundvalp, eller ja, unghund måste den nästan vara nu. I alla fall så kommer denna alltid springande mot oss på morgonen och vill hälsa, och hoppa, och hälsa. och hoppa, vifta på svansen, dra åt alla håll, skälla, allt samtidigt. På en millisekund har hon sedan bytt mål och plötsligt ska det hoppas omkring i gräset, bitta i trädgrenen, hoppa från stenar, alltid ständigt outtröttlig.
Jag och min syrra satt och funderade över hur det måste se ut i huvudet på den hunden, och detta var ungefär vad vi kom fram till:
"HOPPA HOPPA! MÄNNISKOR! ÅH, ETT GRÄSSTRÅ, GRÄÄÄÄÄÄSSTRÅ! KISSA! KISSA! NU ÄR JAG PÅ EN STEN, EN STEN, VAD SKA JAG GÖRA, JAG ÄR PÅ EN STEN! HOPPA HOPPA HOPPA! AAAAH, DÄR ÄR MÄNNISKAN IGEN, HOPPA HOPPA,OCH SKÄLL!!!!"
För att verkligen kunna tänka oss detta satt vi och halvskrek det, väldigt hetsigt och med stoooora bokstäver.
Pip på er :-)
Dagens citat:
Tommy (geografilärare som kommer fram när jag och Jossan tittar på en krypande geting på golvet): "Jag är rädd att den är döende, vissa överlever, men inte den där. Den letar nog bara efter en sista viloplats."
