Jag läste just en sak om stjärntecknet Jungfru som jag aldrig hört förut.

"Blir lätt deppig"

Som ni kanske förstått, är jag Jungfru. När jag såg det där, tänkte jag efter lite... Blir jag lätt deppig? Jag vet inte riktigt... eller jo, på sätt och vis blir jag nog väldigt lätt deppig, men däremot tror jag att jag väldigt sällan låter det ta över. När det är mycket i skolan, tillvaron är grå, eller när jag saknar någon jag älskar, blir jag lätt deppig.

Men som jag sa, låter jag det där väldigt sällan ta över min hela tillvaro. Även om allting känns fel så betyder inte det att jag sätter på mig en stor svart munk tröja och gömmer mig i huvan, jag kan fortfarande uppskatta min favorit film eller skratta med mina vänner. Jag tror det är en ganska bra egenskap, för när allt är grått, är det inte extra viktigt att uppskatta ljuspunkterna i livet då, istället för att stänga dom ute? Det tror jag faktiskt. Ungefär så här:

Allt kanske inte är bra just nu, men man får ändå njuta av de stunder man får. Och kanske blir det snart bättre.

Förresten så försöker matteläraren övertala mig att läsa Matte C och D, för det har han bestämt. Det kan han ju glömma.

På på er :-)

Dagens citat:

Matteläraren: "Hej mina små gurkpluttar!"