Det är något speciellt med dagen då antagningsbeskedet kommer, trots att det var fyra år sedan jag sökte något som var speciellt viktigt att komma in på. Men ändå, det är liksom en dag som handlar om framtidsplaner och drömmar på något vis. Dessutom så söker jag alltid något varje år, bara för att. I år hade jag sökt de tre masterprogrammen jag funderar på att läsa om ett år (uppenbarligen inte alla tre, men en av dem) det vill säga; masterprogram i mänskliga rättigheter, masterprogram i socialt arbete, och master's programme in social work and human rights. Dessutom hade jag sökt en juridisk översiktskurs och slängt in en grundkurs i genusvetenskap.

 

 

Honestly, jag kom inte in på någon av masterprogrammen, men jag är 9:e reserv på det som jag tror att jag helst vill gå, mänskliga rättigheter. Vad bra att jag då sökt och kommit in på en distanskurs i juridik som jag kan läsa för att bättra på mina chanser, tänker jag (på masterprogram baseras uttagen på antal högskolepoäng). Jag går in för att läsa mer om juridikkursen, visar sig att jag hittat DEN ENDA juridikkursen på distans som lägger tyngdpunkten på de EKONOMISKA konsekvenserna av lagarna, och FÖRETAGENS relationer, och jada, jada, jada... Alla andra distanskurser i juridik, som stängt för sen anmälan, ser jätte intressanta ut, det är bara min som framstår som fruktansvärt tråkig. Detta är nackdelen med att varje år slänga iväg en ansökan utan att tro att jag faktiskt kommer vilja plugga. Nåja, kanske väntar till i vår för att plugga något nytt.

 

På tal om framtidsplaner och drömmar, bestämt mig för att Thomas och jag drar till Nya Zeeland i januari (i en tre-fyra veckor sådär), efter att ha jobbat nästan konstant sedan examen kan jag behöva åka iväg på ett riktigt äventyr, och nu ska de banne mig hända.

 

Den senaste tiden har jag spelat en massa wildstar och nu måste jag helt enkelt få ge lite uttryck för detta. Igår klarade jag av mitt första adventure, dvs man spelar i grupp med andra mot ett gemensamt mål för att göra det enkelt. Detta var tredje gången jag gav mig på det, båda de andra gångerna har de slutat med att gruppen gett upp. Men nu lyckades vi galant, och i slutet kom denna upp.

 

Idag har jag haft en superkvinna-dag. Lägga märke till ordet dag. Ibland så glänser jag till kort och starkt.

 

Först jobb. Sen skrev jag en verksamhetsberättelse till årsmötet för Skövde Katthem på lördag. Sen gick jag vidare till köket för att baka bröd (okej, det var en sån där mix man blandar med vatten) och göra egen kycklingsoppa med massa grönsaker jag knappt kan namnet på. Samtidigt bättrade jag på ett personligt brev och städade undan i köket. Sen åt vi middag (vem äter nybakat bröd och hemmagjord soppa till middag? Inte vi). Efter detta hade jag lite energi kvar till att läsa ett kapitel i Flickorna, en bok i kursen Genus i Litteratur som jag läser lite på fritiden sådär.

 

Nu vill jag bara stirra in i väggen, men det är lite som att springa på ett rullband, även om man stannar det så fortsätter man att gå på automatik när man går av. Att fortsätta går inte heller, då kommer jag snubbla och bli avkastad tror jag. Tvångsavslappning med L word nu tror jag.

 

Fick hem ett paket idag som jag ytterst spontant budade hem från tradera i helgen. Gillar lilla hälsningen de skickade med i paketet.

 

Så var vi hemma igen, egentligen i söndags, men blev inte av att jag postade inlägget förrän idag. Kan sammanfatta resan med ett par bilder.

 

Thomas och jag stod för matlagningen när vi kom fram till stugan.

 

Ikväll har jag sådär tusen saker som jag måste göra och har jobbat hela dagen. Så istället så struntade jag i allt och gick på Pecha Kucha Night på kulturhuset. Pecha Kucha går kort sagt ut på att ett antal presentatörer får presentera ett ämne som de brinner för med hjälp av tjugo bilder som visas tjugo sekunder vardera. Det blir alltså knappt sju minuter. Idag pratade de bland om ett projekt för jämnställdhet, kreativitet, bioenergi och poetry slam. Dessutom avslutades det så galet mysig musik.

 

För mig handlar det lite om samma sak som poetry slam, de är människor som står på en scen och berättar om sina innersta tankar, sin passion och drömmar. För mig så känns det lite som att få andas att gå sådana här tilställningar. Jag struntar i borden och måsten, här finns det som är viktigt, det som spelar någon roll, sånt som människor brinner för. Så jag är glad att jag gick, skit i om jag inte hinner precis allt vad jag tänkt, själen mår bättre.

 

Nu är jag hemma och ska tag i saker igen. Vi åker mot Östhammar imorgon eftersom vi på fredag ska till Kungsberget med familjen och åka skidor. Så det är ganska roliga saker, packning, stöd och förbereda åt kattvakterna är mindre roligt.

 

Såg just ett inslag i TV4:s nyhetsmorgon om hur man ska "dress for success". Det börjar med att vi får se två arbetsplatser, en advokatbyrå och skatteverkets kontor tror jag det var, och de pratar med lite anställda om deras klädsel. INTE EN ENDA KVINNA. Sen går de tillbaka till studion och visar lite förslag på hur man kan klä sig som chef, respektive anställd på olika former av företag. Naturligtvis är det bara traditionellt manliga kläder som visas (även om kvinnor naturligtvis kan klä sig i samma kläder nämndes det inte en enda gång).

 

Det finns sjävklart massvis med inslag som riktar sig till kvinnor, men då handlar det nästan uteslutande om hur du ska lyfta fram dina bästa attribut (ben, rumpa, midja, bröst) för att bli snyggast på festen och attrahera män. Så fort det handlar om framgång och makt finns inte kvinnorna med alls. Det sänder sitt tydliga budskap om mäns och kvinnors plats i samhället. Varför inte ha dress for success där både kvinnor och män är representerade? Varför inte ha ett inslag om partykläderna där män och kvinnor är representerade?

 

Jag förstår inte hur TV4 tänkt här, eller snarare att de inte tänkt alls. Detta är varför vi behöver feminism 2014 människor.

 

Har haft en så härlig lugn kväll i soffan med virkning, armageddon på TV, popcorn och ett glas vin. Allmänt surfande, mest på virkning, men även på bloggar, och naturligtvis hittade jag något att hetsa upp mig över.

 

Skrev denna kommentar på Hanapees blogg. Inte för att det vara hennes blogg jag retade mig på, den är kort sagt fantastiskt, men denna barnhets däremot. 

 

Kom just hem från Afternoon Tea Party med lite jobbkollegor här i stan. Mängder med thé, scones, ost, kött, frukt och marmelader... speciellt gott var det med tanke på att fackförbundet vision bjöd. Till saken hör även att jag idag är klädd i fotlång kjol och stickad tröja. Och att min första tanke när jag kom hem var att börja virka. Att jobba med så blandade åldrar uppskattas dock, på fritiden känns det ibland svårt att hitta naturliga mötespunkter för lite mer blandande åldrar, men det uppskattas att få chansen att se världen ur andra perspektiv än mitt eget.

 

Men på temat lycka, jag trivs bra som en liten hippe-tant, käns lite som detta kan vara den som jag alltid varit menad att vara. Fast jag vill ha coola korsetter och läderjackor ibland också. Nu vill jag fortsätta virka.

 

Inför helgen hade jag i stort sett inget alls planerat, vilket förstås betyder att min första impuls är att planera in saker borde göras, kanske träna, söka fler jobb eller börja läsa på nästa veckas litteratur... Men så slutade det med att jag tog upp ett nytt amigurumi projekt och mer än allt annat virkat majoriteten av helgen. 

 

Att virka känns lite som en form av meditation (och meditation ska tydligen vara vägen till lycka som jag skrev här). Att bara sitta framför TV:n en hel helg känns inte som avkoppling för mig, det blir lätt att tankarna stressar iväg över det faktum över att jag inte gör något. Att virka kräver inte så mycket koncentration när man är mitt i ett projekt, samtidigt som händerna jobbar och man skapar något. Var lite större skala på mönstret än jag trott dock...

 

En gång så var ju tanken att jag skulle skriva om livet som nyexaminerad och arbetssökande, så det är kanske dags att göra en liten uppdatering på den fronten. För tillfället har jag två deltidsjobb, ett som kundvärvare på Mockfjärds och ett som receptionist på Kyrkans hus. Receptionist är jag måndag, tisdag, och torsdag, kundvärvare onsdagar och fredagar. Trots detta jobbar jag knappt mer än 50 %. Förutom jobb så pluggar jag Genus i Litteratur på distans. Så ja, har att göra, även om jag fortfarande inte fått en chans att arbeta med personal, som jag utbildade mig för att göra.

 

Om det skulle vara någon som var lite fundersam till hur det är att arbeta på Kyrkans hus så vill jag bara säga att det känns så otroligt bra att arbeta i en organisation som verkligen bryr sig om människor, för det är just vad jag tycker majoriteten av arbetet verkar gå ut på, få människor att må bra. 

 

Så just nu har jag det ändå ganska bra, med lite tur så har jag en inkomst minst fram till augusti, och det ger helt klart en trygghet. Sen får vi se vad som händer i sommar, då tar kontraktet på Kyrkans hus slut. Och vad som händer till hösten blir nästan ännu mer spännande, jag har en hel del idéer. Kanske får jag ett awesome jobb i Skövdetrakten, då stannar vi nog här, men Göteborg vore helt klart inte fel.

 

På Efter Tio imorse pratade de om hur man blir lycklig, och att många unga i Sverige söker efter just detta. De sa även att Sverige är en av de länderna där man har bäst förutsättningar att bli lyckliga, men väldigt få är det. Enligt Efter tio blir man lycklig genom meditation och mindfullness.

 

Det går nog inte en dag jag inte tänker på detta, hur man blir lycklig, vad ska man sträva emot, eller är det själva strävan i sig som gör det? Vad är det som får livet att kännas meningsfullt, eller behöver man bara vara närvarande i nuet?

 

Denna fråga som facinerar hela världen, eller trampar majoriteten bara på i sin vanliga lilla rutt utan att tänka på det? Jag kan i alla fall inte sluta tänka på det som sagt. Jag har ett par idéer. Jag har många. Att det inte finns några simpla svar känns givet, eller? Känner att detta kanske blir en egen kategori så kan vi prata mer om detta i framtiden. Med detta vill jag inte säga att jag är olycklig, bara väldigt facinerad av hela tanken. Vem blir inte lite intresserad av meningen med livet?

 

Vi har massor med kartonger hemma för tillfället eftersom Thomas beställde en massa prylar från Tyskland, vilket katterna är väldigt förtjusta i. Men det finns bara så mycket man kan göra med en kartong. Så igår gjorde jag lite ändringar för att liva upp det hela.

 

 

 

Så fick jag helt plötsligt lust att blogga igen, så passar på att introducera vår nya familjemedlem. Den 26/2 flyttade hon in från Skövde katthem där jag hjälpt till det senaste året. Att gå från en katt till två känns ungefär som att gå från en katt till en flock med katter. Från "Vart är katten?" till "Katterna är överallt!". Men trots att framför allt jag varit lite motvillig till att ta in en katt till känns det nu så galet rätt, och att Issa verkligen uppskattar att ha någon av sin egen ras i närheten. Dessutom kändes det som att tiden började rinna ut, då det ofta är lättare att introducera en ny katt när de båda är ganska unga.

 

Första bilden är från katthemmet där hon låg intryckt tillsammans med sina två syskon i ett litet hus, alla tre nykastrerade och sex månader gamla.

 

På många vis har det gått över förväntan, redan första kvällen ville nykomlingen (som vi tror vill heta Vilda) ligga i knät, och hon och Issa var försiktigt nyfikna på varandra. De gick närmare och närmare varandra, för att sedan unisont skrämt hoppa bakåt. En vecka senare leker de en hel del tillsammans, gärna genom att jaga varandra runt i lägenheten eller lurpassa på den andre.

 

Ska bli skönt när hon ätit upp sig lite, så hemskt lite katt just nu.

Det känns lite som jag tagit tag i hundra små saker som behövdes göras idag, ingen av dem har egentligen tagit någon längre stund, men de är alla lite jobbiga, och nu känner jag mig galet produktiv. Det mesta på något vis kopplat till arbetslöshet, som jag sagt tidigare, det är ganska mycket jobb att vara arbetslös.

 

Vad har jag gjort då?

• Besökt jobbchansen och lämnat CV hos arbetsgivare.
• Lämnat tillbaka försenade böcker på biblioteket.
• Sökt ett par jobb jag pratat med jobbcoachen om.
• Fått tag på en hotellchef jag vill presentera mig för, eftersom jag lämnat mitt CV i hotellets reception.
• Städat upp lite här och var.
• Ansökt om medlemskap i A-kassan.
• Ringt och anmält om ändrad inkomst hos försäkringskassan.