Det är något speciellt med dagen då antagningsbeskedet kommer, trots att det var fyra år sedan jag sökte något som var speciellt viktigt att komma in på. Men ändå, det är liksom en dag som handlar om framtidsplaner och drömmar på något vis. Dessutom så söker jag alltid något varje år, bara för att. I år hade jag sökt de tre masterprogrammen jag funderar på att läsa om ett år (uppenbarligen inte alla tre, men en av dem) det vill säga; masterprogram i mänskliga rättigheter, masterprogram i socialt arbete, och master's programme in social work and human rights. Dessutom hade jag sökt en juridisk översiktskurs och slängt in en grundkurs i genusvetenskap.

 

 

Honestly, jag kom inte in på någon av masterprogrammen, men jag är 9:e reserv på det som jag tror att jag helst vill gå, mänskliga rättigheter. Vad bra att jag då sökt och kommit in på en distanskurs i juridik som jag kan läsa för att bättra på mina chanser, tänker jag (på masterprogram baseras uttagen på antal högskolepoäng). Jag går in för att läsa mer om juridikkursen, visar sig att jag hittat DEN ENDA juridikkursen på distans som lägger tyngdpunkten på de EKONOMISKA konsekvenserna av lagarna, och FÖRETAGENS relationer, och jada, jada, jada... Alla andra distanskurser i juridik, som stängt för sen anmälan, ser jätte intressanta ut, det är bara min som framstår som fruktansvärt tråkig. Detta är nackdelen med att varje år slänga iväg en ansökan utan att tro att jag faktiskt kommer vilja plugga. Nåja, kanske väntar till i vår för att plugga något nytt.

 

På tal om framtidsplaner och drömmar, bestämt mig för att Thomas och jag drar till Nya Zeeland i januari (i en tre-fyra veckor sådär), efter att ha jobbat nästan konstant sedan examen kan jag behöva åka iväg på ett riktigt äventyr, och nu ska de banne mig hända.