Det är något speciellt med dagen då antagningsbeskedet kommer, trots att det var fyra år sedan jag sökte något som var speciellt viktigt att komma in på. Men ändå, det är liksom en dag som handlar om framtidsplaner och drömmar på något vis. Dessutom så söker jag alltid något varje år, bara för att. I år hade jag sökt de tre masterprogrammen jag funderar på att läsa om ett år (uppenbarligen inte alla tre, men en av dem) det vill säga; masterprogram i mänskliga rättigheter, masterprogram i socialt arbete, och master's programme in social work and human rights. Dessutom hade jag sökt en juridisk översiktskurs och slängt in en grundkurs i genusvetenskap.

 

 

Honestly, jag kom inte in på någon av masterprogrammen, men jag är 9:e reserv på det som jag tror att jag helst vill gå, mänskliga rättigheter. Vad bra att jag då sökt och kommit in på en distanskurs i juridik som jag kan läsa för att bättra på mina chanser, tänker jag (på masterprogram baseras uttagen på antal högskolepoäng). Jag går in för att läsa mer om juridikkursen, visar sig att jag hittat DEN ENDA juridikkursen på distans som lägger tyngdpunkten på de EKONOMISKA konsekvenserna av lagarna, och FÖRETAGENS relationer, och jada, jada, jada... Alla andra distanskurser i juridik, som stängt för sen anmälan, ser jätte intressanta ut, det är bara min som framstår som fruktansvärt tråkig. Detta är nackdelen med att varje år slänga iväg en ansökan utan att tro att jag faktiskt kommer vilja plugga. Nåja, kanske väntar till i vår för att plugga något nytt.

 

På tal om framtidsplaner och drömmar, bestämt mig för att Thomas och jag drar till Nya Zeeland i januari (i en tre-fyra veckor sådär), efter att ha jobbat nästan konstant sedan examen kan jag behöva åka iväg på ett riktigt äventyr, och nu ska de banne mig hända.

 

Ikväll har jag sådär tusen saker som jag måste göra och har jobbat hela dagen. Så istället så struntade jag i allt och gick på Pecha Kucha Night på kulturhuset. Pecha Kucha går kort sagt ut på att ett antal presentatörer får presentera ett ämne som de brinner för med hjälp av tjugo bilder som visas tjugo sekunder vardera. Det blir alltså knappt sju minuter. Idag pratade de bland om ett projekt för jämnställdhet, kreativitet, bioenergi och poetry slam. Dessutom avslutades det så galet mysig musik.

 

För mig handlar det lite om samma sak som poetry slam, de är människor som står på en scen och berättar om sina innersta tankar, sin passion och drömmar. För mig så känns det lite som att få andas att gå sådana här tilställningar. Jag struntar i borden och måsten, här finns det som är viktigt, det som spelar någon roll, sånt som människor brinner för. Så jag är glad att jag gick, skit i om jag inte hinner precis allt vad jag tänkt, själen mår bättre.

 

Nu är jag hemma och ska tag i saker igen. Vi åker mot Östhammar imorgon eftersom vi på fredag ska till Kungsberget med familjen och åka skidor. Så det är ganska roliga saker, packning, stöd och förbereda åt kattvakterna är mindre roligt.

 

Kom just hem från Afternoon Tea Party med lite jobbkollegor här i stan. Mängder med thé, scones, ost, kött, frukt och marmelader... speciellt gott var det med tanke på att fackförbundet vision bjöd. Till saken hör även att jag idag är klädd i fotlång kjol och stickad tröja. Och att min första tanke när jag kom hem var att börja virka. Att jobba med så blandade åldrar uppskattas dock, på fritiden känns det ibland svårt att hitta naturliga mötespunkter för lite mer blandande åldrar, men det uppskattas att få chansen att se världen ur andra perspektiv än mitt eget.

 

Men på temat lycka, jag trivs bra som en liten hippe-tant, käns lite som detta kan vara den som jag alltid varit menad att vara. Fast jag vill ha coola korsetter och läderjackor ibland också. Nu vill jag fortsätta virka.

 

Inför helgen hade jag i stort sett inget alls planerat, vilket förstås betyder att min första impuls är att planera in saker borde göras, kanske träna, söka fler jobb eller börja läsa på nästa veckas litteratur... Men så slutade det med att jag tog upp ett nytt amigurumi projekt och mer än allt annat virkat majoriteten av helgen. 

 

Att virka känns lite som en form av meditation (och meditation ska tydligen vara vägen till lycka som jag skrev här). Att bara sitta framför TV:n en hel helg känns inte som avkoppling för mig, det blir lätt att tankarna stressar iväg över det faktum över att jag inte gör något. Att virka kräver inte så mycket koncentration när man är mitt i ett projekt, samtidigt som händerna jobbar och man skapar något. Var lite större skala på mönstret än jag trott dock...

 

På Efter Tio imorse pratade de om hur man blir lycklig, och att många unga i Sverige söker efter just detta. De sa även att Sverige är en av de länderna där man har bäst förutsättningar att bli lyckliga, men väldigt få är det. Enligt Efter tio blir man lycklig genom meditation och mindfullness.

 

Det går nog inte en dag jag inte tänker på detta, hur man blir lycklig, vad ska man sträva emot, eller är det själva strävan i sig som gör det? Vad är det som får livet att kännas meningsfullt, eller behöver man bara vara närvarande i nuet?

 

Denna fråga som facinerar hela världen, eller trampar majoriteten bara på i sin vanliga lilla rutt utan att tänka på det? Jag kan i alla fall inte sluta tänka på det som sagt. Jag har ett par idéer. Jag har många. Att det inte finns några simpla svar känns givet, eller? Känner att detta kanske blir en egen kategori så kan vi prata mer om detta i framtiden. Med detta vill jag inte säga att jag är olycklig, bara väldigt facinerad av hela tanken. Vem blir inte lite intresserad av meningen med livet?