Den där idylliska bilen av en liten tant eller barn som kastar brödsmulor åt ett par söta änder existerar inte längre, den är helt utplånad, i alla fall i Skövde. Jag och Thomasteoremet hängde lite i parken häromdagen, och för en gångs skull hade vi faktiskt lite bröd som vi tänkte mata de där söta små änderna med. Trodde vi.

Det första som händer är att så fort vi dyker upp i deras synfält så stirrar unisont hela flocken på oss, som om de hade en inre radar för folk för med mat (tankeläsning?). När själva brödet faktiskt tas fram rusar/flyger de mot oss, vilket resulterar i att jag i panik kastar mitt bröd för att kunna distrahera dem länge nog för att själv komma undan. Istället träffar brödet tydligen Thomasteoremet, och det är ett under att han  undkom med livet i behåll. Han får sedan för sig att han ska locka med sig hela flocken med hjälp av att kasta smulor, varför man nu skulle vilja ha mördaränder med sig hem (eventuellt som privat armé?). Detta resulterade i att de helt blockerade en cykelväg.

Visste ni förresten att om man googlar mördar anka (ja, särskrivet) så får man fram bilder på Anna Anka. Haha.

Igår åkte gruppen från skolan en sväng till Thaihouse på lunchen för att fira att vi snart är klara med en inlämningsuppgift, eller ja, kanske inte snart som vi hade hoppats, men finns alltid tid för thaibuffé. När vi kommer dit får i alla fall Anki syn på den här lilla gubben som satt och såg allmänt förvirrad ut under ett träd, med kopplet liggande bredvid på marken och ingen ägare inom synhåll.

Idag var en sådan dag, man bara vaknade och visste att idag gick ingenting. Men, jag tror att jag börjar lära känna mig själv så pass bra att jag vet ungefär hur jag ska kurera mig mot just denna sorts deppighet som bara kommer utan konkret anledning, så här kommer min huskur.

Ska snart springa iväg till tåget för att åka hem till Östhammar på lite påsklov, men har hunnit med att springa till ICA för att hämta ett paket. I förra veckan fick jag veta att jag vunnit 3:de pris i en tävling på backpackning, i samarbete med HP. Mindes knappt att jag varit med, man skulle svara på någon fråga om HP:s nyaste dator (som jag gissade på) och skriva om sin drömresa. Idag kom i alla fall vinsten. Det var ett resekit, med rätt mycket nyttiga saker i. Fast lite surt att första pris var en splitterny laptop. Här har ni innehållet:

- hudvårdskit i små praktiska flaskor från dermalogica,

Det var minsann länge sedan jag uppdaterade här på bloggen, men nu måste jag dela med mig av mina sprudlande/bubblande/översvallande/livliga/spralliga frihetkänslor! Jag vet inte ens om frihetskänslor riktigt är ett ord, men det är vad de känns som, inte helt olika vårkänslor, för de har jag också gott om. Lite såhär känns det.

Upptäckte imorse att jag har drygt 160 sidor som jag borde läsa inför ett seminarium imorgon, och då är jag ändå snäll mot mig själv, ska jag vara noga är det ännu mer. Så går det när man inte läser igenom studiehänvisningarna förrän dagen innan seminariumet. Men på något magiskt sätt så har jag redan läst 60 av dessa sidor, så kanske inte är en total omöjlighet. Boken visade sig dessutom vara intressantare än jag trodde och piggar upp med underbara små citat i varje nytt stycke.

Efter att uthärdat en morgonföreläsning mellan åtta och tio så var vi några som tyckte att vi minsann skulle fira Fettisdagen med en ordentlig semla på något mysigt café. Första valet hade dock slut på semlor, vilket verkade lite underligt, slut på semlor kl 10 på morgonen på Fettisdagen? Nåja, nästa hade i alla fall ett par stycken, även om jag måste erkänna att det var långt ifrån de godaste jag ätit, inget stort fan av semlor, men är det Fettisdagen så... Snygga var de däremot.

Inte fått så mycket sömn eftersom min mage envisas med att göra ont. Först tänkte jag att det var på grund av den massa massa maten jag åt på Åland i helgen, men nu är jag övertygad om att det är för att en alien har lagt ägg i min mage. Börjar väl bli dags för dem att kläckas och ta sig ut nu... Sånt kan nog göra lite ont. Som tur var så tänker jag svälta den genom att äta tonfisksallad till middag.



Tänk på det, har ni någonsin sett en alien äta sallad? Och tonfisk... ja, ingen tycker väl om tonfisk förutom jag.

Gör ett sista ryck med packningen innan det bär av mot Åland imorgon. Eller okej, det gör jag inte alls, jag sitter och äter chokladflingor, men jag borde göra ett sista ryck med packningen. Men det viktigaste är nog redan nerpackat så jag klarar mig, lite kläder och necessär så överlever man det mesta.

I förra inlägget skrev jag att vi i år försökte vara lite seriösa och göra ett vettigt pepparkakshuset. Nu skulle jag vilja ta tillbaka detta. När vi skulle sätta ihop det så ja... spårade det ut kan vi väl helt enkelt säga. Det sprutades glasyr åt alla håll och vet inte hur många gånger alltihop rasade innan vi lyckades få det att stå (trots att vi gjort detta varje jul i minst tio år). I slutet öste vi bara på att glasyr som fanns kvar och hoppades på det bästa. Använde bara tre väggar till skorsstenen, och det var nära på att det bara blev tre väggar på själva huset med. Öppen planlösning kallar vi det.







De senare bilderna är en stund efter att den blev gjord, tydligen lossnade en vägg, till följd av en katt varit på bordet påstod någon, men tänker att den kan ha varit viss brist i konstruktionen... Roligt hade vi i alla fall. Om man jämför med förra årets pepparkakhus måste jag kanske erkänna att åtminstone mitt och Emmys var finare förra året. Men är lite en tradition med fula pepparkakshus. Nu ska jag titta på Bingolottos uppesittarkväll.

Dagen före dopparedagen och här är det full julstämning! Men så har jag väl varit sådär jobbigt full av julkänslor i säkert en månad. I onsdags åkte jag hem till Snesslinge, och sen dess har vi klätt gran, slått in julklappar, och ätit julmat. Om det fortfarande är någon som missat att det är julafton imorgon ska jag hjälpa er igång med julkänslorna med ett par bilder från hemmahemma.





För en gångs skull försökte jag och syrran hålla oss till ett mönster och en tanke när vi gjorde pepparkakshuset, vanligtvis är det bara... kaos. Men i ärlighetens namn ser det nog fortfarande ut som en femåring gjort det. Nästa år tycker jag att vi helt enkelt släpper det här med att försöka göra något vettigt utav det och bara gå banans på det istället, låta fantasin flöda, så att säga. Mönster och planer är för tråkiga människor.

Det känns liksom inte riktigt som jul om man inte har en skolavslutning. Visserligen slutar vår termin inte förrän i januari (dummaste idén ever), men idag hade vi i alla fall julavslutning med gruppen. Gruppen var en gång en skolgrupp, men är nu mest en kompisgrupp som ibland gör skolarbete tillsammans.

Vi skrapade ihop mat och stolar åt alla och hade världens godaste julbord med hög mysfaktor.



Och här har vi hela kruppen samlad.



Det var kort sagt en riktigt härlig kväll i gott sällskap. Dessutom är snön tillbaka och julkänslorna på topp! Ska bara överleva den examinerande dataövningen i ekonomistyrning imorgon, och en liten föreläsning på onsdag så åker jag hem sen, och då är i stort sett julafton. Ja, jag är verkligen barnsligt förväntasfull över hela julgrejen i år.