Up in the air

Jag blev plötsligt lite förälskad i George Clooney igår när jag såg honom på TV, så nu har jag precis tittat på hans film Up in the air. En ganska mysig film, som är lite lustig ibland, men på det hela tycker jag ändå att den känns ganska vemodig.



Fick mig att börja tänka mycket över individualitet, hur det kan både lyfta upp oss och dra ner oss... att den är både underskattad och överskattad. På sätt och vis tror jag på att man bör sätta sig själv främst i de flesta fallen, hur egoistisk än må låta, samtidigt som jag tror att vad man än uppnår i livet är det värdelöst om man inte har någon att dela det med.

Tankvärd film i alla fall, ingen sådan där explosion, lite långsam och grå men väldigt fin på sitt sätt. Och jag är lite kär i George Clooney som sagt, älskar män som kan åldras med stil, George Clooney, Pierce Brosnan, Harrison Ford. Riktiga klassiker.


Kommentarer
Postat av: Angelica

Håller med dig vad gäller individualitet. Ensam är förvisso inte starkast, men jag tror skarpt på att man inte kan uppnå något vettigt förrän man mår bra i sig själv. Och för att göra det måste man få göra "egoistiska" val. Däremot kan man ju växa genom gemenskap, men man bör nog aldrig sätta gruppen framför sig själv när det gäller riktigt viktiga saker...

2011-04-27 @ 14:19:28
URL: http://djungelsoda.wordpress.com
Postat av: Angelica

Blev väldigt sugen på att se den där filmen för övrigt...

2011-04-27 @ 14:22:36
URL: http://djungelsoda.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0