Gaza kan vänta

Jag hade tänkt att jag kanske skulle skriva ett inlägg om kriget i Gaza, för på något sätt har jag blivit ganska insatt i det, och dessutom är det något som jag faktiskt reagerar på. Tyvärr så kom det ju upp något som är mycket viktigare.

Nämligen att jag har en riktigt seg och värdelös dag. Ingen av mina J är i skolan idag (måste hitta på bra kodnamn till dem eftersom de båda två är J för tillfället) och tiden segar sig förbi medan jag inte gör något särskilt. Det känns verkligen bara som ett slöseri med tid, vilket jag vanligtvis inte brukar ha så mycket emot, men jag orkar inte med det just nu bara. Jag vill verkligen bara hem, eller rättare sagt hade jag inte ens lämnat mitt hem om jag fått som jag velat (en  viktig del som behövs för att det ska bli ett hem har dock rymt till Töreboda, men ett halvt hem är bättre än inget). Tidigare idag kändes det som om jag helt enkelt inte klarade av att vänta.

Dessutom ska jag börja uppskatta mina båda mina J mer, för jag har upptäckt att skolan tusan är riktigt tråkig (eller vidrig kanske är ett bättre ord, om det skulle bli permanent) utan dem. Även med dom brukar jag säga att jag inte tycker om skolan, men nu har jag insett att det kan vara värre. Det är klart, svampen T muntrar upp, men eftersom vi aldrig ens gått i samma klass så blir det inte samma sak ändå, ingen bra "skolunderhållning". Åtminstone jag utvecklar verkligen ett speciellt förhållande till de klasskamrater jag umgås dagligen med. Man blir liksom så... obesvärade, vana att umgås timmar i rad, så det finns liksom inga krav på att prata och ingen besvärad tystnad. Det finns inga särskilda krav alls. Man blir vana vid varandra helt enkelt. Fast jag undrar om det kanske är någon sorts "skolfenomen", för jag umgås inte direkt med något av mina J på fritiden, fast det skulle jag kanske kunna tänka mig att göra, särskilt om vi gjorde något allmänt dumt, som när vi gick omkring på Carl Ohlsson och letade efter en domkraft som ena J ville köpa till sin pappa.

Nu är det bara en halvtimme onödigt väntande kvar.

Pip på er! :-)

Dagens citat:

Mattelärare:
"Den minsta sannolikheten är 0, så vad är den största sannolikheten?"
Elev (ignorerar frågan men är uppriktigt undrande): "Vad är störst i världen...?"

Kommentarer
Postat av: Josse

Sanna, min underhållare i nöden. En fredag utan att få gå runt och vara skeptisk till allt i ditt sällskap är en knepig upplevelse.

2009-01-18 @ 23:48:29
URL: http://theinc.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0